20 år

Galet nöjd med min födelsedag. Både min "prefödelsedag" och min riktiga födelsedag. Har en underbar familj, pojkvän, vänner och släkt. Satt faktiskt och pratade med mormor och morfar under vår trerättersmiddag och kom då fram till att mina vänner är makalöst bra. Och nej, jag är inte full, blir bara känslosam såhär på kvällskvisten efter en lång och härlig arbetsdag. Och njut, ni kommer inte att få höra det så många fler gånger. Ni är bäst, jag avgudar er. Tack för att ni gör det så lätt att leva och njuta av livet.

Och familjen. Jag behöver inte ens säga något. <3

TOPPENDAG OCH JAG HAR INTE ENS VARIT PÅ SYSTEMET ÄNNU!


makeover

Efter fyra år gjorde jag det. Ibland krävs förändring. Jag blir fortfarande förvånad när jag ser mig själv i spegeln, men det får det vara värt. Mitt hår behöver vila från att bleka slingor ett tag. Mamma och pappa är måttligt förtjusta "Du ska ju vara blond". Däremot har jag bara fått positiva kommentarer från omvärlden, men om dessa är sanna eller inte får jag nog aldrig veta.

FÖRE

EFTER


Lycklig

Önskar att jag skulle kunna spola tillbaka tiden för att insupa verenda liten detalj av Paris och sällskapet. Jag har haft fyra helt och hållet magiska dygn i en otrolig stad med min fina pojkvän. Jag är verkligen bortskämd som har dig. Tackar gudarna för att du valde just mig att tycka om.<3

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är så överväldigad av glädje och lycka just nu. Jag vet att det kommer komma lite dippar då och då framöver, men jag är ändå så himla lycklig. Jag har precis varit i Paris med världens finaste person. Jag fyller snart 20 år och det ska firas med nästan hela släkten här hemma på lördag och många goda vänner. Jag ska snart åka till USA med Isabelle och Donald. Världens bästa ressällskap känns det som. Jag och Donald vet ju i alla fall att vi klarar av att umgås 24/7 efter Japanresan i tvåan på gymnasiet!

Jag har faktiskt två underbara jobb som jag trivs otroligt bra på. Att jobba på konsum har faktiskt förvånat mig. Trivs mycket bättre där än vad jag trodde at jag skulle göra. Och så dagis... Jag har halvtidstjänst på världens mysigaste dagis med underbara ungar och trevlig personal.

Idag känner jag mig verkligen så tacksam över alla i min närhet och allt som händer i mitt liv just nu. Kanske har jag tagit med mig lite av Paris magi hem?

Imorgon blir det kanske en extreme makeover på mig! den som lever får se. (om jag vågar)

Paris

Första dagen i Paris avklarad. Jag älskar staden och jag älskar sällskapet jag har i den. Njuter av varje minut. Eller nästan.
Dagen har minst sagt varit händelserik. Vi började med ett litet äventyr när vi skulle hitta till hotellet från flygplatsen. Det gick bra att ta sig in till Paris centrum, men sen... Jag förstår inte varför killar ska ha så svårt att fråga om vägen!! Dock fick vi oss en härlig promenad och hittade världens sötaste kinarestaurang.
Kvällen har bjudit på ännu mer promenad, då vi bestämde oss för att gå de säkert 4 km till Eiffeltornet. Det gick strålande i den bitande kylan, men det var tvunget att hållas högt tempo för att man inte skulle frysa ihjäl. Så kallt som det känns här, så kallt har det inte känts på hela året där hemma! jag saknar dunjackan.
Restaurangen vi åt på var gudomlig. Älskade den. Jag förstår inte hur vi lyckas, men jag och Johan hittar verkligen alltid rätt. Supermysig atmosfär, bra personal och underbar mat! Dagen och kvällen var genombra... Tills vi skulle gå hem.
Vi hittade verkligen inte hem igen. Vi gick precis rätt, tills vi helt plötsligt var alldeles fel. Vi frågade flera fransmän som visade oss fel väg. Kan man vara så dålig på engelska att man inte förstår "Vau Girard Metro, where?"? För mig är det en gåta, vi förstökte med allt, men ingen kunde hjälpa. Eftersom vi går och tittar upp och letar efter alla gatunamn, ser självklart inte jag att jag kliver rakt på en megablaffa. Vilken normal människa plockar inte upp sitt hunds bajs mitt i staden? Men tillslut kom vi rätt efter att säkert ha gått över milen på hela dagen trodde vi att vi skulle få slänga oss i sängen på hotellet. Ha, trodde vi ja...
När vi kommer upp till hotellrummet funkar inte nyckeln. Vi tittar på nyckel och vi tittar på hotellrumsdörren. Samma nummer, rätt våning och rätt dörr, men dörrpipet vägrar gå upp! Det slutar med att vi måste knacka på hos stackars grannen och fråga om hjälp. Han ligger och sover, men kommer ändå ut och hjälper oss. Mannen fick upp dörren på första försöket. Hej yxskaft!
Väl inne i hotellrummet fick vi stå och skrapa bort hundbajs från mina väldigt detaljerade skosulor i 20 minuter med hjälp av en bläckpenna, tops och sked. Första dagen i Paris. Vågar jag ens tänka på vad som kommer att hända imorgon?
Nu kom Johan till sängen och jag ska äntligen få sova efter alldeles för många timmar vaken. Jag njuter av varenda minut som sagt.

RSS 2.0