Jag skrev nyligen mitt sista arbete i skolan på drygt en månad. Det har sina fördelar att åka till Japan. Nu är det alltså råfokus på Japan och alla japaner. Det låter skrämmande och, tro mig, det är det. Jag känner mig så himla förvirrad och snurrig. Det finns så otroligt många saker att komma ihåg, hur man ska bete sig, vad jag ska ha med mig, vad jag behöver kolla upp innan man åker dit, om det är något man behöver införskaffa, hur man pratar! Tusen grejer har det varit. Jag tror inte att jag har känt mig såhär stressad på väldigt länge. Från nyår och fram tills nu har mitt liv varit en enda röra. Kommer inte ens ihåg vad jag åt igår liksom. (okej, det gör jag aldrig, men ni förstår vad jag vill komma fram till).

Nu är i alla fall allt hemlighetsmakeri över. FESTEN ÄR SPIKAD! den åttonde maj ska vi slå klackarna i taket, mina vänner. Be there säger jag bara! Vi vill att alla ska vara med oss på den kvällen. Är det någon jag har glömt att bjuda, så säg till. Jag ska aldrig mer klaga på folk som glömmer bort att bjuda vissa människor, för det är banne mig svårt. När man väl sitter där, så kan man till och med glömma sin egen syster. Japp, det låter hemskt, men jag var påväg att göra det. Vad är oddsen på det liksom?

PÅ LÖRDAG ÅKER JAG TILL JAPAN!! (erkänn att ni är avundsjuka?)

det blev som jag trodde, en operation till. I höst. kommer att få rehabilitera och genomgå allt det där helvetet igen. satan satan satan. Fast denna operation blir minimal till skillnad från den förra. but still. Doktorn ville tydligen öppna upp knäet för att se hur illa det står med mitt knä. Han ville se med egna ögon sa han.
Det finns dem som har det värre, jag tröstar mig med det. Om man nu kan få det, utan att man är en hemsk människa?

Så i höst blir det operation. Tur att jag slapp det nu i sommar, så jag kan jobba och åka utomlands utan problem. AWSOME!

Även fast det inte känns så kul, så vet jag att det finns dem som har det värre. Jag vet det.

IRRITATIONEN VÄXER HELA TIDEN

Nu börjar det verkligen närma sig. Nu är det bara... fem dagar kvar! Sedan sätts mitt psyke verkligen på prov. Ska jag överleva Japan eller inte? Jag börjar nästan längta lite och bli sådär pirrig.

Jag har precis ordnat med bilder som jag ska ta med mig till Japan, för att visa min värdfamilj...

Okej, helt ärligt. Jag har inget vettigt att skriva idag. Absolut ingenting. Imorgon ska jag träffa doktorn, så ska nog njuta av mina sista timmar i livet. Han kommer nämligen halshugga mig när han får reda på att mitt knä är paj igen..

that's me today.

Jag har nog aldrig varit så lat som jag var igår. Jag spenderade hela dagen i sängen med att titta på mitt älskade Grey's Anatomy. (jag måste bara titta) Jag förde samtal med Limpa genom MSN och ingen av oss orkade egentligen ta tag i våra liv. Det var rena undret att vi ens fick i oss mat.
Idag har jag inte varit mycket flitigare. Tanken var att jag skulle plugga, men lika fort som tanken kom upp, bestämde jag mig för att ta en pluggfri helg. Mamma tvingade med mig ut på vägarna istället. Jag ville inte, så hon lockade mig med att få köra BMW:n och då kunde jag ju inte säga nej. Fyfan vad mäktig jag kände mig! Lilla jag bakom ratten på den där stora bilen liksom. Tur  att jag inte krockade, med tanke på att vi har sålt den och snart ska få en ny. Så när jag kommer hem från Japan gott folk, då har vi två sprilans nya bilar här hemma. Pappas jobbarbil och en ny BMW. känns ganska bra faktiskt.

MINDRE ÄN EN VECKA KVAR OCH JAG HAR FORTFARANDE INGEN KOLL!
det är ganska galet faktiskt. :D

LINDA ÄR HEMMA! LINDA ÄR HEMMA! LINDA ÄR HEMMA! LINDA ÄR HEMMA! LINDA ÄR HEMMA!

underbart. Idag behövde jag Linda, mitt humör, min självkänsla, min självförtroende.. Allt behövde att min syster skulle komma hem och tala om att det ordnar sig. Hon kom dessutom hem med en födelsedagspresent till mig. Bara en månad försent och allt! Jag sa ju åt henne att hon skulle få köpa en riktigt bar present om hon skulle gottgöra det faktum att hon inte var hemma på min födelsedag. Jag hade aldrig kunna tro att hon skulle köpa detta! Crazy. Jag fick ett, håll i er nu, Pandora armband, direkt från Australien. Det är inte illa ska jag be att få tala om, och det är verkligen inte billigt!!
jag är sjukt glad och somsagt, jag behövde att min syster kom hem, just idag.


Håll tummarna!

Nej, något sådant är jag inte, men jag lekte det idag. Någongång måste man ju få försöka åtminstone?

Det var såhär va, att jag var och handlade kläder och skor idag. För mer än vad jag egentligen har råd med. Jag brände hela min lön plus tredubbelt så mycket mer, så. Ja, ni kan ju räkna ut den enkla matten själva.
Jag försökte ta kort på mina nya fynd, men jag hade tyvärr bara mig själv som modell. Ni får helt enkelt blunda för det faktum att jag inte är någon världsvan poserare ( trott eller ej ) och jag har nu fått en väldigt stor respekt för alla riktiga modeller där ute. Jisses, vad svårt det är att posera, bära upp kläderna på ett bra sätt och vara snygg på samma gång! Om jag ändå klarade av en av sakerna skulle jag vara nöjd, men ah. Allt kan man ju inte vara bra på eller?


Grr, vilka sexiga tår








och däääär försvann mitt tålamod för att vara ett modelejon. Ni får helt enkelt nöja er med detta. Skorna blev det inte kort på, och det ärtur för er. För jag har inte dem finaste fötterna att visa upp dem med.

Det är verkligen så jag kände imorse när jag vaknade. Jag ville inte vakna. det kändes så verkligt. Som om det hände, som om det verkligen var jag, som om jag var sådär lycklig. Satan vilken bra dröm det var!
Jag undrar dock hur jag kunde drömma något så otroligt bra, när jag precis hade kommit hem från Erik, där jag, Pier och Amanda (och erik såklart) hade tittat på en Norsk skräckfilm. Den bestod ungefär av... Blod. Blod och äckliga människor. Den var så himla bisarr och konstig. Ett huvud sparkades av och flög femtio meter, en fick snoppen avbiten och samma person amputerade sin egen arm. En kille använde sin snöscooter som en köttkvarn för att ha ihjäl alla Zombies som attackerade honom. En killes inälvor drogs ur hans kropp och bands fast runt ett träd. En annan kille hängde i någon annans inälvor i ett stup. Ja, allting hände under den där filmen. Som sagt, helt bisarr.

I Japan måste vi ha någon typ av skoluniform på oss, och det består av kjol och skjorta. Idag testade jag detta...


bildbevis 1

bildbevis 2
Skratta inte! Det är inte ens roligt. Denna klockjol är inte smickrande för min figur. Dessutom kan ni ignorera strumporna (vet att det är det fulaste som finns att ha så), men jag var extremt lat. 
Varför känns det som att Japan kommer att bli ett stort ända mega prov på hur mycket en människa ska kunna klara av?
Det ska bli intressant att se om jag kommer hem överhuvudtaget.

Jaja, sluta skratta nu. Ni kan väl åtminstone försöka behärska er?

Är jag tråkig igen nu eller vad är det frågan om?

Jag fick nyligen ett glädjande mail av Amanda, som i princip sa att allting är klappat och klart. Grekland, here we come! Okej, den lilla detaljen som i att "boka" är fortfarande kvar, men vad fan, det är bara att punga ut med pengarna! (jag kommer att vara så fruktansvärt fattig hela juli...) men det är det värt!


Min och pappas goda gärning från i helgen, och jag såg dessutom att rådjuren var där och åt när jag kom hem från skolan. Då mådde jag nästan lite bra i hjärtat. Helt känslokall är jag inte

och jag hade också rätt, jag är - om möjligt - ännu tröttare idag än igår!

Hade en grymt mysig kväll igår tillsammans med Amanda. Resan känns inte alls långt borta nu, hoppas att vi kan boka snart.

Amanda åkte hem ganska tidigt imorse, eftersom att vi båda två var tvungena att plugga en massa. Grejen är bara den att jag inte har pluggat alls. Jag pluggade faktiskt bara i sisådär.. en halvtimme? sedan lockade Vasa loppet och efter det skulle jag och mamma övningsköra och sola. Kort därefter kom vi hem och jag skulle börja titta på grey's anatomy (och inte plugga, jag är så svag!), men då fick pappa för sig att vi skulle till mormor och morfar och självklart blev jag ju tvungen att följa med. Allt för att slippa plugga. Så dit for vi, och efter det åkte vi till Gnesta för att köpa Kebabrulle, eftersom vi alla helt plötsligt blev väldigt sugna på det. Köper man Kebab, måste man också hyra film, så det gjorde vi. Dem senaste timmarna har jag alltså tittat på Luftslottet som sprängdes och the ugly truth. Jag har alltså gjort allt Förutom att plugga. suck

 jag är inte negativ, absolut inte. Jag skiner som en solstråle.

tog en tur med pappa på fyrhjulingen idag. Alldid lika mysigt och jag behövde komma ut lite. Släppa allt. Andas frisk luft. Bara sluta tänka och bry mig. Det kändes skönt.

Vi gav rådjuren lite mat, så nu har vi gjort vår goda gärning för idag. Pulsade fram i skogen, där snön nästan gick upp till höfterna på mig när jag sjönk ner hela vägen. Galet!

Nu hade jag tänkt att jag skulle titta på Grey's efter att jag har pluggat ytterst lite. Vi får se om det blir mer pluggande imorgon, jag har verkligen ingen motivation för att plugga just nu. Så grey's anatomy it is. Snart kommer Amanda hit, och då ska vi äta gott, bada jacuzzi, fixa med vår resa, hitta en party outfit och bara mysa.

that's me

vad fan håller jag på med?!

Som jag spenderade min gårdagskväll skulle jag kunna spendera varje kväll. Jag hade jobbat och slitit hela dagen 11-19.30 arbete. (Grymma pengar!) Pier kommer till jobbet och hämtar mig och vi ilar hem till Amanda för att äta en bit mat, och det är här det bästa kommer... DEM HADE ORDNAT ALLT! Allting vad dukat, maten stod iprincip på bordet och det smakade underbart. Sällskapet var så bra som man bara kan önska sig, (dock saknade vi en liten grabb). love you guys (flashigt med engelska). Efter det bjöd vi - eller snarare jag - på chokladpudding, som jag hela tiden kallade blodpudding och fråga mig inte varför. Hjärnan blev väl grillad i kycklinggrillen på jobbet eller något. Amanda försökte lära oss att man ska äta popcorn och chokladpudding tillsammans, det vill säga att man ska doppa popcornen i chokladpuddingen... Hör ni hur galet det låter? jag vet, skandal. Snacka om att förstöra två  så enormt goda saker. Knasig är hon den där Amanda.



Idag åkte jag in för att övningsköra i södertälje, det gick helt okej. Efter det åkte jag och Amanda upp til stockholm och besökte kändis studion nummer ett: Bingos crib! Jag vet att ni vill ta på mig nu, för vem har varit på bingos arbete? ehm, jo jag! Fick nu veta att Cimon också varit där, fan att jag inte klev in där samtidigt som honom. Skulle göra min dag ännu bättre liksom. Men, för att komma till saken. Vi hämtade Amandas halsduk där. Seadn tog vi tuben till centrum för att möta upp Matilda och gå och shoppa. Jag handlade ett par shorts till sommaren och en t-shirt, alltså inte det jag åkte för, nämligen en party-outfit till studentskivan. mycket text idag, jag vet att ni inte gillare!

DÄR SATT DEN! DÄR SATT DEN! DÄR SATT DEN!

jag känner mig så jävla king.

Tro det eller ej, men idag har jag varit effektiv. Jag har sprungit runt som en dåre. glädjeskutt och tjut. Övningskört och tränat pilates (ni läste rätt) tillsammans med Matilda, Viktoria och Isabelle. Ganska roligt faktsikt. ÄVen fast men inte blev ett dugg svettig och det kändes som att man skulle svimma för att man andades fel. Grejen var den att man skulle andas in och ut på vissa ställen när man gjorde en övning. Det var bara det att när jag precis började andas in, så ville ledaren andas ut. Jag förstod ingenting. Aja, nu återstår det att se. träningsvärk imorgon eller inte? Jag hoppas inte det, för jag tror att jag ska packa upp varor på jobbet imorgon.

I'm the king of the world!

Jag är verkligen en värdelös människa. Helt ärligt. Jag är det. jag erkänner det och står för det. När man åker och tränar för att bli fit till sommaren och Grekland resan, så borde man inte äta upp en klubba direkt när man kommer hem. Suck. Hur skönt det än är med lov så klarar jag inte av att vara hemma själv. Godislådan är alldeles för inbjudande.

Det är inte såhär jag borde känna. Likgiltighet. Jag borde vara upprymd, gå som på nålar, men nej. Ingenting. Jag är verkligen besviken. Jag vet i alla fall vem som kommer att få veta det allra först. Jag vet vilka jag vill ska veta först.