Fotbollsträningar

Jag har genomfört två fotbollsträningar nu. Ett år sedan sist, och man kan väl inte begära att det ska gå strålande direkt, men fan, jag är så jävla arg på mig själv! Jennie, du suger.
Första träningen gick ändå helt okej, jag var ju inte suverän men, ändå så genomförde jag allt och orkade igenom hela fysen. Vaknade upp med en väldans träningsvärk dagen efter, men det kändes ändå skönt. Som att det var påväg i rätt riktning.
Andra träningen, som var idag, gick det inte lika bra. Jag skulle nog inte ha åkt och träna med den träningsvärken jag hade. Som sagt, jag suger. Jag började med att springa spåret med resten av laget och ja, det gick faktiskt över förväntan, men sedan skulle vi spurta. Vi skulle ruscha upp för en backe och det var tävling. Ja, ni förstår redan hur det kommer att sluta? Jag kunde ju inte säga nej till tävling. Jag springer, dock inte alltför snabbt, men ändå, jag springer liksom! Det går mesta dels bra, men nästan högst upp är det som att något går sönder i mig. MIna lår bränner och det känns som att musklerna dras åt olika håll, som att jag skulle ligga på en sträckbänk eller något. Det var bara att sätta sig och jag vet inte hur jag kommer att må imorgon, men jag är ruggigt arg och irriterad. Det här var fan det sista jag behövde. Jag hatar ben!


Good Damn!

Sara Sjöström, 15 år och har redan vunnit VM-guld och slagit världsrekordet, två gånger! Hon slog nämligen sitt eget i finalen. För er som är lite bakom flötet och inte har förstått att man ska vara idrottsintresserad så är det simning jag talar om. Jag är ganska arg och avundsjuk på denna tjej, jag vill nämligen också vara världsbäst på någonting. Allting blir ju inte bättre av att hon är två år yngre än mig också...
Varför kan inte jag få vara bäst på någonting? Varför kunde inte jag få Zlatans tekniska fötter eller Sara sjöströms Kvicka kropp i vattnet? Tänk att få vara Sara sjöström, världsbäst vid femton års ålder och att ha sin framtid säkrad. Pengar som rullar in och att få hålla på med det hon älskar. Ett plus måste ju bara vara att hon har en otroligt vältrimmad och snygg kropp, samtidigt som hon blir en älskad kändis. Ibland är jag bra trött på att bo ute i ingenstans, där ingenting förändras och där alla stannar på en och samma plats hela livet. Jag ska bort härifrån, jag ska inte stanna i Björnlunda, hur bra min uppväxt än har varit, så är jag färdig med det här stället. Jag vill ut i världen, göra saker, träffa nya människor, lära mig sådant jag aldrig har haft en chans att lära mig här hemma. Jag vill leva mitt liv fullt ut, eftersom att det lika gärna kan ta slut imorgon.

Jag ska bli någon man kan räkna med

jag ska Inte vara en droppe i havet


MONEY MONEY MONEY

tralalala, det är precis vad jag har tjänat denna helg. Pengar pengar och åter pengar. Vad jag ska shoppa loss!
Var hemma hos Elisafisa igår. Jag fick träffa hennes underbara lillasyster för första gången. Vi spelade fotboll och det gick faktiskt bra för min del, jag känner mig riktigt laddad inför morgondagens första träning på sisådär ett år och fyra månader, men vad fan det ska nog gå bra. bara jag inte är rädd... HAHA, det där var dagens dummaste. Jempa, rädd? inte då! iiiihh.

Den störst anledningen till att jag skriver just nu är för att jag vill tacka Sandra, hittas även på http://asandras.blogg.se för er som är intresserade. jag vill tacka henne eftersom att det är hon som har fixat min blogg till den häftigaste i hela björnlunda! tack för det, sandris.

Dagens stora fråga är: Var är mina benskydd? jisses vad jag har saknat mina illaluktande små benskydd. Imorgon ska jag njuta av varenda känsla på fotbollsplanen. Jag ska aldrig mer ta fotbollen förgiven! Inför varje träning ska jag lägga mig raklång på mage och pussa gräsmattan tre gånger, för att visa min tacksamhet för att denna härliga sport faktiskt existerar och att jag får vara en del av den.
Så sant jag heter Jennie Andersson ska jag göra detta! Sanna mina ord!

Okej. slut på tönterier, dags för film

En upptagen kvinna

Jag erkänner. Jag är lat. Jag har verkligen inte orkat blogga. Plus att Martina och de andra tjejerna talade om för mig i lördags att om man ska blogga ska man ha mycket bilder med, vilket jag inte har. Jag är nämligen ruskigt dålig på det också, alltså att fotografera och på så sätt föreviga alla roliga stunder. Jovisst, kameran har jag med mig, men tar jag några kort? nej, för att jag är ett stort pucko!

Om jag hade varit lite mindre lat hade jag haft kort från Lindas födelsedag i Fredags och från i lördags när vi var ute vid klemmingen och åkte båt. Det var jag, Linda, Martina, Lina, Vivvi, Björn, Micke, Emil och Jörgen som blev lite sugna på volleyboll, sol, bad och båt. Vi åkte dessutom ring och jag en vacker dag ska jag hämnas på Micke som gjorde att jag trillade av, fast han lovade att jag inte skulle bli blöt. Hämnden kommer att bli mycket ljuv om jag säger så.
Om jag hade haft orken att ta upp kameran ur väskan igår, skulle ni få se bilder ifrån när jag och Caroline var uppe i storstaden och shoppade och tittade på Harry Potter. Tyvärr är det ju nu så att jag inte hade någon ork att ta upp kameran ur väskan, så ni får stå ut med att fantisera om det. Det vet jag att ni klarar av.


För övrigt kom jag precis in från att ha vandrat omkring i skogen tillsammans med mina föräldrar. Vi var ute på ett mycket viktigt uppdrag. Att plocka svamp! oturligt nog för oss, men turligt nog för svampen, hittade vi inte de små rackarna, utan kom bara hem med så pass mycket att det räckte till en varsin kantarellmacka. Och ja, det var kantareller vi plockade. Det är faktiskt inte säsong för trattisar än förstår ni. Det är sådant man vet när man bor på det härliga landet. Jag borde kanske inte säga detta, men nu älskar jag faktiskt att bo här. På sommaren är det så mysigt. fast fråga när skolan har kommit igång igen och svaret kommer återigen att bli ilsket och hatiskt. Att jag aldrig kan bli nöjd liksom.

jag bjuder på en mysigt bild från det senaste besöket i Nyköping och After sun party.
Mer sådana kvällar tack. <3


De äventyrliga fem

Anledningen till min fyndiga rubrik är att Jag, Elisa, Linda, och deras två kompisar for (elisa uttryck) ut till Farstanäs för att tälta. Det hela började med att jag och Linda gjorde iordning alldeles för mycket pastasallad till oss alla... I vilket fall som helst tog vi oss ut mot Farstanäs  -  det ligger mellan Södertälje och Järna - och vi kånkade på väldigt mycket packning då vi hade både tält, mat, sovsäck och egna väskor med oss. När vi kliver av bussen vid Farstanäs skylten, blir vi varse om att vi har en ganska lång bit att gå för att komma fram till vårt mål. Jag, Elisa och Linda som drar och sliter och stönar och gnäller över alla tunga väskor. Linda och Elisa som försöker lifta med alla husvagns semestrande familjer. Jennie som går och skäms och fegar fem meter framför. Kan ni se det framför er? ohja, det är lika illa som det ser ut.
Väl på plats och genomsvettiga får vi reda på att man inte får tälta på området om man inte är över arton. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ibland suger det att vara sjutton och ett halvt! Det fanns inte så mycket att göra än att sätta sig och vänta in grabbarna som skulle komma med moppen. Hela äventyret slutade med att vi alla behövde gå tillbaka hela vägen som vi kommit ifrån och bli upphämtade av en snäll bror. Hela äventyret slutade till sist, pinsamt nog, på Pershagens IP och det var där vi slog upp tälten. Och nej, vi slog naturligtvis inte upp tälten på grusplan. Vi är väl inte dumma heller!
Kvällen slutade med att vi satt och spelade gitarr och sjöng för full hals ut i den mörka natten. En mysigkväll och ett härligt äventyr bjöds det på med ett härligt gäng. Jag gav upp vid halv tre och slocknade som om någon hade slagit mig med ett vedträ i skallen. De andra var däremot tappra och sov bara cirka timmen på natten och det fick dem betala för idag antar jag. Elisa och Linda som skulle jobba och allt. Ackackack.



De anskrämligt fula solglasögonen är inte mina, jag vill bara poängtera det.
höhö

mina små mumsiga packåsnor

Blomman jag har i håret kommer från två små pojkar som försökte få kontakt med oss alla tre när vi stod och väntade på bussen. Tillslut sprang dem förbi och slängde två blommor på oss och sa " dem här är till er" innan de sprang iväg fnittrandes. Ja, ibland har de små liven lite för höga tankar om själva. jag menar, hur många år yngre var dem? fyra?
 



Nej, dettta är inte bara en meningslös ego bild på mig. Även om den är jävligt het, så har den ett högre syfte.
Ser alla mannen bakom mig? han blev vår nya kompis. Han  började asgrava åt oss när vi stod och spelade boll i väntan på bussen. Det var inte ett vanligt snällt skratt, utan  det var ett ondskefullt gapskratt som man ser på tecknade filmer ni vet? och han skrattde ÅT oss. Sedan började han prata om att alla i Sverige är så torra, ( bara för att vi inte nappade på småpojkarnas försök att få kontakt och tyckte att de var mest patetiska) Han stod och prata en massa strunt vi inte förstod någonting av och vi hade svårt att hålla oss för skratt. Det var ganska komiskt tills han började prata om psykiskt sjuka personer och drog upp styckmord och arboga kvinnan, som om dessa personer fascinerade honom. Vi blev smått skraja och blev onödigt tacksamma när bussen kom. Han hade dessutom mage att skratta åt oss för att vi skulle tälta! Sicken lirare.

Uppföljning från Brittan besöket

jag var jättepeppad på att skriva ett långt och saftigt inlägg för en timme sedan, men att lägga in bilder på datorn från kameran tycktes ta längre tid än vad jag trodde. Lusten att blogga blåste all världens väg under tiden, och jag har inte lyckas locka tillbaka den... MEN, plikttrogn som jag är, skriver jag ändå, bara för er. bara för att ni ska få er vanliga dagliga och - naturligtvis - efterlängtade dos av Jennie Andersson.

Jag kan börja med att säga att Brittan var bra, men dock ändå en besvikelse. Hon sjöng med Playback hela tiden och att man aldrig fick se hennes ansikte. Så konsertens minus blir att hon inte talade till publiken mer, playbacken och att det inte fanns någon storbilds tv, eller jumbotron eller vad alla nu kallar det. Jag måste ändå i ärlighetens namn säga att hon bjöd på en förjäkla härlig show! Det var allt från viga cirkusartister till dansare och clowner. Allt en show ska innehålla. Det var dock inte förrän jag var påväg ut ur Globen som jag kom på att "hey, hela konserten hette ju Circus och hon hade cirkus som tema". Det kan verka lite trögtänkt från min sida och jag är benägen att hålla med, men det är sommarlov och då får man vara det. En annan trevlig händelse var middagen innan hela fadderuttan. Vi åt på en Thaibåt som bjöd på fruktansvärt god mat. Eller bjöd och bjöd var i och för sig att ta i, men ibland svider det att ligga på topp!



Globen och scenen

kusinerna sexig
Erkänn att ni gillar det?
grrrrr!


Vackra pojkar och pojkvänner

Som ganska många tisdagskväller sitter jag och tittar på Allsång på skansen. Egentligen vet jag inte varför jag tittar på det, men nästan varje tisdag lyckas tv-programet locka med någon artist som jag vill se. Är det inte Måns så är det Alexander Ryback. Den sistnämnde är med ikväll. Med risk för att låta som en gammal tanat säger jag: han är ju urgullig, med betoning på "urgullig",  alltså en riktig svärmors dröm! Jag måste ha en skruv lös, eftersom att jag vill gifta mig med varenda pojke nu förtiden och inte är det en uppnålig, nej, självklart väljer jag killar som Alexander Ryback, Zac Efron, Måns Zelmerlöw, Cristiano Ronaldo m.m. Sådana killar som jag aldrig någonsin kan fånga med min otroliga charm. Killar som tittar på mig och ser en i mängden, som en liten fis i rymden liksom. Jag får nog ta mig en riktig funderare på om jag behöver skrivas in på mentalsjukhus eller inte?

Var på besök hos F&F - farmor och farfar - idag. Vi hade ett härligt samtal. Insåg inte hur mycket jag hade saknat dem under dessa två veckor jag inte varit och hälsat på dem. Imorgon kanske man måste ta en tripp ut till båven och umgås med M&M - vet ni inte vilka jag menar, är ni tröga! - och uppdatera dem lite om mitt liv. Jag vet ju trots allt hur intresserade de är.
Farmor frågade lite försiktigt idag om pojkarna i mitt liv, och jag svarade ärligt: Att det är ganska tomt på den fronten. Det ekar till och med, så tomt är det.  Farmor tyckte att det däremot var konstigt, och påpekade att alla flickorna i släkten har pojkvän. Både Linda, Isabelle och Louise. Jotack, jag vet farmor. Tack för upplysningen liksom! Nemen tryck in kniven i hjärtat och vrid om för fan, gör det. Skämt och sido, jag är nöjd. dimper det ner en pöjk så gör det, om inte så hänger jag inte läpp. jag är helt enkelt realiskt. Fel ordval?

Nu ska jag ner till mami och umgås med henne. Jag har försummat henne hela kvällen och ignorerat hennes försök till att få igång ett samtal. Nu ska jag ner och prata sönder hennes öron, MUHAHA


Brittan Spears

Även om man kanske inte kan tro det, så har jag faktiskt ett liv utanför bloggen också. Jag jobbar och umgås med vänner. Lever livet liksom! Men jag förstår er om ni är jättearga på mig. Det kan inte ha varit kul att sitta där hemma vid datorerna, rulla tummarna och undra "varför bloggar inte Jennie?" "har det hänt något?" .... Jag kan lugna er alla med att meddela att jag lever och frodas. Det kanske blir lite för mycket av det sistnämnda såhär alla sommardagar.
Fast idag har jag varit duktigt och varit ute och sprungit för andra gången på typ en och en halv vecka. Det kanske låter bra, men med tanke på att vi i fotbollslaget ska springa tre gånger i veckan, så att det inte alls så bra. Jag önskar att jag hade en bra anledning till att jag inte har sprungit och gjort min plikt, men jag vet inte om jobbet och dåligt väder ingår i kategorin för bra anledningar? Det var faktiskt sant det jag sa till Elisa: Jag var jättepepp i tre dagar på att få gå ut och springa och varje dag jag vaknade, regnade det. Och när det inte regnade så var jag på jobbet. Hur kul är det liksom?! MIn motivation försvann lika fort som maten tar slut här hemma. Det vill säga i rasande fart.
För att komma till anledningen till mitt inlägg, så ska jag gå på Britney Spears idag! Jag är riktigt laddad och ska snart göra mig vackrare - ja, vackarare - för att sedan hämta L-kusin.
Sådär, nu har jag fått skryta rejält och jag hoppas att ni alla är ruskigt avundsjuka på mig. höhö
Jag vet, jag är en hemsk människa


In promise of another tomorrow

Jag gråter och jag är samtidigt så jäkla arg. Jag sitter här och tittar på Michael Jacksons minnesstund på TV. Alla går fram till talarstolen och hyllar Michael Jackson till skyarna. De säger att han är den största underhållaren genom tiderna och att han är speciell. Samma människor som säger detta, försökte inte hjälpa honom när han hade det som svårast. När han satt inne på rättegång och anklagades för hemska saker. Det är skamligt och barbariskt! Dessa människor känns genomsura och falska. De kan stå upp för honom nu, efter hans död, men inte när han behövde det. Inte när han levde. Det var som kommentatorerna sade "Allt detta skulle Michael ha behövt när han var i livet." Jag håller absolut med. Han skulle verkligen ha behövt höra det. Den man som aldrig riktigt växte upp, den lilla pojke som aldrig tilläts vara just det, pojke. Jag sörjer över den stora stjärna som är borta, den enda artist jag faktiskt skulle vilja se. Min enda idol. 

Samtidigt som jag tycker att det är grymt att sända en minnesstund, sitter jag ändå som fast klistrad framför tv:n och suger in vartenda ord som sägs. Alla fina saker och hela familjens ansiktsuttryck. Jag förargas över att se pappan sitta på sitt feta arsle och tugga tuggummi på sin sons minnesstund. Jag lider med mamman som måste genomgå detta och titta och höra på alla fina ord som sägs och se bilder på hennes älskade och bortgångna son. Jag skulle aldrig klara det. Aldrig.

Halmstad 09, hemma igen.

Nu är jag hemma igen, och det känns förväntansvärt... Trist. Ja, jag tycker faktiskt det. Veckan har varit helt magisk där nere, med strålande sol, kokonötsolja, snygga pojkar, umgänge, bad, massage och världens bästa kusiner.
Missförstå mig inte, det var jätteskönt att komma hem också, men några dagar till skulle jag minsann ha kunnat stanna. Helst en vecka. Jag kan inte riktigt förklara allting som har hänt, för det finns så mycket att ta upp i sådana fall. Veckans roligaste var faktiskt att de flesta trodde att alla vi tre var över arton, och ganska många trodde till och med att vi var över tjugo. Haha, jag vet, kanske är lite skrytsamt, men vi alla tre var väldigt nöjda över detta faktum.
Gå in på
http://justjennie.bilddagboken.se om du vill se några bilder.
Tyvärr är jag alldeles för trött för att blogga nu, ska kolla på film och umgås med familjen.

så mycket att göra...

...Och så lite tiiiiid. Nu är det mycket som händer här i Halmstad, och jag har varit en väldigt dålig bloggerska!
jag ber verkligen om ursäkt, jag ska bättra mig. När jag kommer hem
NU är det bråttom, för vi ska iväg och träffa folk.
Heeeeelgalet!

RSS 2.0