Dagen har minst sagt varit händelserik. Vi började med ett litet äventyr när vi skulle hitta till hotellet från flygplatsen. Det gick bra att ta sig in till Paris centrum, men sen... Jag förstår inte varför killar ska ha så svårt att fråga om vägen!! Dock fick vi oss en härlig promenad och hittade världens sötaste kinarestaurang.

Kvällen har bjudit på ännu mer promenad, då vi bestämde oss för att gå de säkert 4 km till Eiffeltornet. Det gick strålande i den bitande kylan, men det var tvunget att hållas högt tempo för att man inte skulle frysa ihjäl. Så kallt som det känns här, så kallt har det inte känts på hela året där hemma! jag saknar dunjackan.

Restaurangen vi åt på var gudomlig. Älskade den. Jag förstår inte hur vi lyckas, men jag och Johan hittar verkligen alltid rätt. Supermysig atmosfär, bra personal och underbar mat! Dagen och kvällen var genombra... Tills vi skulle gå hem.

Vi hittade verkligen inte hem igen. Vi gick precis rätt, tills vi helt plötsligt var alldeles fel. Vi frågade flera fransmän som visade oss fel väg. Kan man vara så dålig på engelska att man inte förstår "Vau Girard Metro, where?"? För mig är det en gåta, vi förstökte med allt, men ingen kunde hjälpa. Eftersom vi går och tittar upp och letar efter alla gatunamn, ser självklart inte jag att jag kliver rakt på en megablaffa. Vilken normal människa plockar inte upp sitt hunds bajs mitt i staden? Men tillslut kom vi rätt efter att säkert ha gått över milen på hela dagen trodde vi att vi skulle få slänga oss i sängen på hotellet. Ha, trodde vi ja...

När vi kommer upp till hotellrummet funkar inte nyckeln. Vi tittar på nyckel och vi tittar på hotellrumsdörren. Samma nummer, rätt våning och rätt dörr, men dörrpipet vägrar gå upp! Det slutar med att vi måste knacka på hos stackars grannen och fråga om hjälp. Han ligger och sover, men kommer ändå ut och hjälper oss. Mannen fick upp dörren på första försöket. Hej yxskaft!

Väl inne i hotellrummet fick vi stå och skrapa bort hundbajs från mina väldigt detaljerade skosulor i 20 minuter med hjälp av en bläckpenna, tops och sked. Första dagen i Paris. Vågar jag ens tänka på vad som kommer att hända imorgon?

Nu kom Johan till sängen och jag ska äntligen få sova efter alldeles för många timmar vaken. Jag njuter av varenda minut som sagt.