...att man bor på landet. Den där härliga lukten av kobajs som slår emot en varje gång man kliver av bussen och varje gång man öppnar dörren, lurar stanken på andra sidan, redo att attackera mina stackars näsborrar. Jag kan inte ens kela med katterna längre, dom är förpestade och luktar rent ut sagt vedervärdigt! Att man ska behöva stå ut med detta... Men och andra sidan.... Lukten av kodynga kan ju bara betyda en sak... att sommaren snart är här!
Johan Lennis gjorde mig mycket glad idag när han poängterade att det snart bara är en månad kvar på detta läsår. Tänk er, en månad av hur många? nio? Tiden bara rinner iväg när man har roligt sägs det, men tydligen är det bevisat nu, den rinner iväg oavsett.
Dock är jag lite orolig för denna månad. Det är mycket som måste hinnas med, när det gäller skolan. Jag har en del ämnen att jobba upp för att nå det önskade betyg jag så gärna vill ha. Ni vet, jag och mina oändligt höga krav. Never satisfied liksom!
Kom förresten hem halv ett från skolan idag, för alla er som sitter och funderar på det. Det var mycket skönt, eftersom att jag, redan nu, är klar med allt mitt ihärdiga studerande för ikväll och jag då kan njuta av annat, som att skriva blogg till alla mina hundratals läsare. (man kan alltid drömma) Jag trodde att skriva blogg skulle vara busenkelt, och jättelätt att tjäna pengar på, men jag tror att jag får lägga den karriären på hyllan. Ni kanske undrar varför, jag vet. Jag har för några läsare! Ibland gör det ont när sanningen går upp för en.
Nej, ska ner och tjata lite på mamma om att övningsköra. Antagligen kommer jag inte få som jag vill, men ihärdighet vinner i längden har jag fått höra. Eller var det kanske ärlighet? Äh, vem vet, bra lät det i alla fall!

På Återseende mina vänner!
/ Jennie Andersson

Känner ni igen låten?
Erik hassle pumpar in mina öron och jag sitter här och njuter av söndagskvällen, för snart börjar mina favoritprogram. 
Jag vet att ni vet vilka det är!

Det blev ingen lugn hemma kväll igår, vilket var tanken. Jag träffade istället Mikkis och Robin för att gå en promenad, men det slutade upp med att vi tog Robins stora fula Epa Traktor in till Gnesta istället och jag sova hos dem.
Gnesta tröttnade vi ganska snart på, så vi ringde Mikkis bror David som kom och hämtade oss och vi tog en sväng med bilen. Dunkade väldigt hög musik och åkte aningen för fort för min smak, men Robin och Mikkis tycker att jag behöver lära mig det där. Och vet ni vad? efter ett tag njöt jag till och med av det. haha
Fart tror jag kommer att bli min nya grej, skulle inte det vara ganska häftigt?  Vi träffade i alla fall upp en massa människor och senare åkte vi hem till Davids lilla krypin och spelade kort, eller de andra spelade och jag kollade roat på. Kvällen var trevlig och det är alltid kul att träffa nytt folk, så tack för det M och R. Hoppas det blir fler sådana kvällar.

Idag har jag varit och tittat på fotboll, min vänner. Det är nu det börjar på riktigt, fotbollslivet. Tyvärr får jag ju inte ta så stor del av det än, men det är väl ändå en ganska viktig uppgift att fylla vattenflaskorna eller? Konny kom och tittade på matchen och han är grymt saknad av alla, men vi är samtidigt väldigt tacksamma för att Patrik har tagit över, då vi stod helt ensamma. Räddaren i nöden liksom. Behöver jag ens säga att jag saknar fotbollen? Nej, jag tror inte det va.
Jag saknar det så mycket att det gör ont i mig att bara få stå på sidan av och leka åskådare. Jag tror inte riktigt att jag kommer att fungera som människa förrän jag har kommit igång med fotbollen igen. Jag behöver känna mig riktigt utpumpad och sliten fysiskt. Just nu gör jag det bara psykiskt av allt detta helvetiska pluggande som jag utsätter mig själv för hela tiden, gah! Nej, fotbollen får gärna komma tillbaka till mitt liv inom kort, annars tror jag att jag kommer bli galen snart. Jag menar allvar, jag blir snart rädd för mig själv vissa dagar. Hur löjligt det än låter, så är nog hela den här grejen med fotboll mitt liv.

/ Jennie Andersson