Håll mig nära dig...
Din mun är röd, så öppna den, men fråga ingenting
och blir du rädd så blunda hårt, Jag bär dig om du vill
Nordman har inte så tokiga låtar mina vänner. Jag har återigen fastnat för hans texter såhär 6 år efter förra Nordmans besattheten. Jag kan väl däremot medge att han inte har den vackraste rösten, eller har den rätta looken, det vill säga Måns Zelmerlöw look, men ändå, han har någonting som tilltalar mig. Han har en råbarkad karaktär som gör att man blir lite intresserad av att lyssna på hans musik. Ja, själva musiken är väl det som lockar mest. Ni har så rätt mina vänner!
En helt vanlid dag i skolan, me undantag från att vi inte hade en enda vettig lektion och fick bara reda på våra betyg. men utifrån det så. Jag har ännu inte fått reda på alla betyg än, men det kommer. dock kommer det aldrig komma upp på bloggen så att alla mina tusen läsare kan avundas mina höga betyg. (haha, you wish jempa!) Nej, jag var faktiskt lite arg efter ett visst betygsamtal, arg på mig själv. Arg på att jag egentligen inte kan glädjas åt betyget jag fick, utan alltid hittar något som skulle kunna vara bättre. Jag tror att mamma och pappa tappade mig när jag var liten eller något, för något fel måste det vara på mig? Det är ett mysterium jag antagligen kommer att få dras med hela mitt liv. Vem har gjort mig så tävlingsinriktad och med så oändligt höga krav på mig själv?
Jag måste även tillägga att jag är ruskigt avundsjuk på Johan Lennies i min klass, som helt enkelt knäcker varenda lärare. Jag har bett honom att ge åtminstone en bråkdel av sin hjärna till mig, men den snålefan verkar vilja behålla den helt för sig själv. Skärpning Lennies!
Från Nordman till skolan och Johan. Ja, tänk vad tankarna kan vandra iväg. Tusen tankar på en gång. Hjärnan är ändå en ganska häftig liten sak. (Ja, i mitt fall är den liten, okej?)
Im thinking about thinking
I fredags åkte jag hem till Erik Larsson och umgicks med honom, Pier och Sofia som var här och hälsade på från småland. Hennes besök tycker vi mycket om.
Vi pratade mest en massa strunt och spenarade tid i Erkans kök, som för kvällen fick agera frisör salong. Det var nämligen Sofia som klippte eriks hår. Jag tycker att det blev mycket bra, men jag undrar ändå om han kommer att gå på sin klipptid han sa att han har på torsdag? Det fullkomligen kryper av nyfikenhet i mig och detta är något jag måste ta reda på. jag måste erkänna att jag tycer att Sofia var otrolig modig som ens ville gå i närheten av Erik med en sax i händerna. Jag menar, det är Erik vi pratar om, alla som känner honom förstår vad jag menar. Han är den mest petiga och veliga människa jag vet och det fick jag bevisat när klippiningen, som egentligen skulle ha tagit en halvtimme, gick på dryga timmen. Trots att han är velig och petig och har en otrolig stark förkärlek för mjölk så tycker jag om honon väldigt mycket. En av mina bästa vänner liksom.
Pier agerade DJ och leverarade en massa gamla godingar till oss.
Gårdagen bjöd inte på så mycket mer än fotboll och ett väldigt långt samtal med mor och far. fotbollsmatchen spelades mellan Gnestas herrar och ett lag jag varken kan uttala eller skriva namnet på. 3-3 slutade matchen i alla fall, det vill säga oavgjort för alla er tröga.
JUST DET! Hur kunde jag vara så dum? Jag spenderade ju tid med kusin Adam också. Vi skulle ut och gå och bränna lite fläsk, men det slutade med att vi gick och smällde i oss fläsk på vita villan istället. Kebab pizza är verkligen mums! Det blev en lugn hemmakväll med chips och hundtricket som hjälp för att fördriva tid.
Idag har varit en sådan där försöka plugga dag, men som slutade i en solstol ute istället. bra jobbat Jempis! Men lite nytta har ändå jag och mamma gjort. Vi var och handlade en väldigt massa mat till Limpas student, 2300 kronor som bortblåsta på mat. PÅ MAT LIKSOM. inte okej.
Dags att kolla på ytterligare en film med mami denna helg. Jag verkligen trivs just nu. Det vill säga med såhär lite plugg.
Så länge vi båda andas
är titeln på boken som jag nyligen, för ungefär en halvtimme sedan läste ut efter att jag har varit okontaktbar i dryga dygnet. 560 sidor är som bortblåsta och redan efter 40 sidor in i bocken grät jag som ett litet barn
Jag bryr mig inte om hur töntigt det låter, jag älskar böckerna av Stephanie Meyer och de får mig att gråta varje gång jag läser dem. (tro mig, varje gång och jag har inte läst dem några gånger) Den som inte läser böckerna innan dem ser filmen begår ett stort misstag. Jag skojar verkligen inte. Då får tokfan som inte kan lyssna på mig, stå sitt kast. Ingenting går upp mot denna läsupplevelse, jisses.
Mitt liv känns redan alldeles för grått och tråkigt, nu när jag har läst ut boken och fått vara delaktig i den magiska värld huvudkaraktärerna Isabella och Edward omges av. Mitt liv känns så vanligt, alldagligt och fullkomligt... tråkigt.
Ni anar inte hur skönt det är med ledighet, men jag kan fortfarande inte riktigt njuta av den och slappna av. Inte efter samtalet med min historialärare i tisdags. Det grämer mig fortfarande, mer än jag vill erkänna antar jag.
Jag måste sluta med dessa ouppnåliga krav på mig själv, men det är svårt. Jag antar att när man väl har satt sina mål, vill man inte precis sänka dem i första taget. Dumt drag av mig. Men å andra sidan är det bara upp till mig, det är bara jag som kan förverkliga dem.
Nu ska jag röra mig mot tv:n och begrunda mina framtida val och mål. slicka mina egna sår så att säga.
Det går in genom ena örat och ut genom det andra
för att summera gårdagen kan vi välja härliga och positiva ord som rutten, genomsur, dålig, kass, vedervärdig.. Ja, välj själv. Jag väljer att inte kommentera mer om saken.
Idag har däremot varit en bra dag, eller en hyffsad dag. Jag fick sovmorgon till halv nio och kunde för första gången i år åka halv tio tåget till sjukgymnasten. Det är ganska stort om man heter Jennie och är bonde från Björnlunda, som mina kära klasskamrater gärna uttrycker sig. Tillbaka till ämnet. Väl på plats gymmade jag och Madelene tills svetten bokstavligen sprutade. Tröjan blev tyngsur av härligt luktande svett. Därefter åkte jag tåget och bussen hem till vår lilla villa och satte mig ner på min söta rumpa för att studera svenska, väldigt roligt och lärorikt var det. Det må jag säg.
Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. Det var bara ett litet instick såhär när vi pratade om svenska, så tänkte jag. Hey, varför inte skriva ett ordspråk? nej, faktiskt så har jag suttit och läst om ordspråk och där har ni anledningen till varför jag skrev ett nu.
Jag kanske borde komma på ett eget? Dyrka Jennie bör man, annars dör man?
njäääe, jag får nog klura på det där.
Nu ska jag ta min söta lilla rumpa och förflytta mig till soffan, jag känner att jag är värd det efter allt som har hänt idag.
Det är tufft att heta Jennie Marie Andersson ska ni veta mina vänner.
CARPE DIEM
Kom precis hem från årets första derbymatch mellan Gnesta- och Björnlunda herrlag. Det slutade 3-1 till gnesta och det var faktiskt en riktigt bra match om jag får säga det själv. Om någon timme bär det av mot gnesta trakterna för att titta och stödja Damlaget när de spelar. Det ska bli riktigt mysigt att få sitta i solen och få titta på det man tycker allra bäst om, fotboll.
Det värsta är dock att det verkligen kliar i benen på mig, när jag bara får sitta på sidan. Det gör nästan ont i benen nu för tiden, så gärna vill jag spela. Sedan var ju min korkade syster tvungen att gå och skada andra benet och göra mig nästintill livrädd för att börja spela igen. Jag vill verkligen inte spendera nästa läsår på samma sätt. Det vill säga att stiga ur sängen en och en halv timme tidigare än nödvändigt...
Släkten är på mig med att sluta spela också, men det tar inte så mycket. Det spelar ingen roll vad de säger, jag måste testa och se om det går att köra. jag måste bara få bekräftat om det är omöjligt eller inte. Åh, vad jag bara vill spola tillbaka tiden ett år och verkligen tvärvägra att spela den där matchen den 14 maj. FAN!
Nej, usch vi ska inte deppa ihop för det, jag får ju iaf börja röra på mig nu och jag kan ju i alla fall börja hålla igång lite mer. Ut och motionera och framför allt försöka bränna lite fett och bygga lite muskler. Är verkligen trött på den där alldeles för slappa huden som finns på alldeles för många ställen på min kropp. Dags för förändring! sluta äta och börja träna! ( sluta äta onyttigt vill säga, höhö)
/ Jenniie Andersson
nedräkning mot solen
Sitter hemma med pappa ikväll, har en riktigt mys-, tjockis- och hockeykväll. Jag är så mätt att jag kan spricka! :)
Jag önskar bara att du kunde inse att du inte är äldre än vad du tycks tro. Kom ner på jorden och börja bete dig som en riktig vän.
orkar inte skriva så mycket, kanske börjar min blogg karriär plana ut?
/ Jennie Andersson
hallelujah
hallelujah, vad det är skönt att ha lång ledigt! Det är bara lördag och jag har hunnit med massvis med grejer!
Helgen har varit helt okej hittills, men det tycks vara helgernas surpuppe helg! var jag än vänder huvudet är det någon som är sur på någon annan och ja, för att vara ärlig, så är det ganska utmattande. Så min kväll erbjuder bara skön avkoppling i sängen med lite popcorn och kanske en film. den som vill får ju höra av sig! alltid mysigt med sällskap. =)
Var dessutom ute och sprang för första gången på väldigt länge idag. Det kändes riktigt bra, men det kommer nog kännas ännu mer imorgon, när jag belönas för min ansträningen med en otrolig träningsvärk. Toppen för mig! Något som inte är lika toppen, är att jag har en jävla massa att plugga, så hela dagen har jag suttit med boken framför mig och läst och läst och läst. det enda positiva har väl varit att jag blev lite brun på köpet, och det tackar man ju inte nej till precis. Nej, usch. vad håller jag på med? jag lovade mig själv ( och martin) att jag inte skulle skriva någonting om skolan och min vardag i min blogg, men se på fan, det gör jag ändå! Jag blir så besviken på mig själv. Fast å andra sidan, vad ska jag annars skriva om? Min plan var att skriva ner mina tankar och idéer här, men idéer har jag inte så värst många av mina tankar.. ja, dom håller jag gärna för mig själv. Har egentligen en massa tankar att skriva om, men jag vet inte riktigt hur jag ska få ner dem. Dessutom vill jag inte dela med mig till alla mina miljontals läsare där ute i cyber rymden! ( man får drömma faktiskt)
Pappsen ropar att det är mat, så min slutkläm får helt enkelt bli...
Bon apetit! (stavning) haha
/ Jennie Andersson
