kan ni fatta, om tre dagar sitter jag på flyget på väg till Paris med Johan. Det, mina vänner, är helt galet. Jag är så himla bortskämd som har en pojkvän som bjuder mig på en hel resa, när det egentligen borde vara jag som bjuder honom. Det borde vara jag, som jobbar, som bjuder... Men nej, han förvånar mig alltid den där mannen.

Jag känner mig verkligen som ett barn dagarna innan julafton. Det var längesen jag såg framemot en resa såhär mycket. Ska njuta av varenda sekund hemifrån där jag får se något annat än bara vägen mellan Björnlunda och Gnesta. Haha, fy fan vad mitt liv låter patetiskt i vanliga fall. Så är det när man jobbar hela tiden antar jag. Det blir det däremot ändring på nu, när jag ska börja mitt nya liv som världsresande! Vi börjar med Paris.