sanningen är den, att jag nästan aldrig har något vettigt att skriva om, så därför skriver jag inte. Det händer aldrig, eller väldigt sällan, något i mitt liv som är utöver det vanliga, så känns inte så bråttom med att skriva om. Jobb, träning, lite mer jobb och vad jag åt till middag igår.

Vill ni ha något som jag verkligen vill skriva och tänker på ganska mycket så är det att Elisa snart kommer hem!!!
Efter att hon åkt så har jag insett hur mycket jag tog hennes närhet förgivet. Usch, det är nästan hemskt, men vi har faktiskt varit bättre på att prata regelbundet med varandra nu när hon är andra sidan jorden än när hon bodde en mil bort. Jag säger inte att vi har en bättre kontakt, eller att vi har blivit närmare vänner. Det är bara det att båda verkligen suger på att höra av sig och att vi båda har tagit varandra förgivet. Nu när jag inte kan träffa henne när jag verkligen behöver, så känns det att hon inte är hemma. Det är inte bara att ringa henne när jag mår dåligt. Flera gånger har jag kommit på mig själv att vilja åka hem till henne och berätta något, men inte kunnat... Och nu har jag insett att jag banne mig inte ska ta henne förgivet mer. Jag ska aldrig ta våra, min, Lindas och Elisas myskvällar, som vardagligt. Jag ska aldrig mer inte uppskatta att kunna åka hem till henne bara för att jag inte vill vara hemma.

Jag kommer vara som ett plåster på Elisa känns det som. Gud vad jag saknar henne. och hon kommmer hem om två helgeR!!! låt tiden gå fort