.
Just nu vill jag bara ha torsdag så jag kan åka till Ikeamed världens finaste kille och införskaffa grejer till hans lägenhet. Han ska flytta. Jag har fortfarande inte riktigt förstått det. Det känns jättekonstigt. Vi är inte tillräckligt stora för att flytta. Jag är inte mogen för att han ska flytta ifrån mig, jag behöver ju honom här hemma hos mig. Nu måste jag ju börja hitta vänner som fortfarande befinner sig inom en timmes resa så jag kan ha någon att umgås med när hetsjobbandet äntligen börjar lugna ner sig!
.
You can hate but never break me.
Jag exploderade. Alla känslor kom för en gångs skull upp till ytan. Ni tror att jag inte kan hålla någonting inom mig, men ni har så fel. Ni vet egentligen ingenting. Ni vet så himla lite om mina känslor. Det går inte att berätta heller. Det är för svårt. Det har gått för lång tid. Jag trodde att jag skulle klara det. Jag trodde aldrig att ni skulle behöva se det, veta. Jag var inte tillräckligt stark och nu är det försent.
Jag exploderade. Alla känslor kom för en gångs skull upp till ytan. Ni tror att jag inte kan hålla någonting inom mig, men ni har så fel. Ni vet egentligen ingenting. Ni vet så himla lite om mina känslor. Det går inte att berätta heller. Det är för svårt. Det har gått för lång tid. Jag trodde att jag skulle klara det. Jag trodde aldrig att ni skulle behöva se det, veta. Jag var inte tillräckligt stark och nu är det försent.
.
Jag vet att jag lovade att skriva för flera flera dagar sedan, men den här veckan har verkligen inte varit nådig på något sätt. Jag har helt enkelt inte orkat skriva.
Förra helgen var i alla fall underbar. Den slår den här helgen med hästlängder. Vilken helg som helst skulle slå den här helgen med hästlängder. Johan bjöd mig på en underbar middag i Stockholm på Marie Lavaeu. Han snålade inte heller må jag säga. Det var helt underbart att få en hel helg med honom, med tanke på att det inte lär bli så mycket nu hädanefter. Bion var däremot en katastrof. Jag har aldrig förstått det där med att somna när man sitter i en biograf, men efter förra helgen... Jag förstår nu. Filmen var så tråkig att jag tittade mer på klockan och försökte klura ut hur lång tid det var kvar än vad jag faktiskt gjorde på bioduken.
Det har planerats lite resa under veckan med fröken Isacsson också. Vi lyckades klämma in lite kvalitetstid mellan våra hektiska scheman. Där mitt bara består av jobbjobbjobb. Jag har även kollat runt lite själv och det börjar väl kännas lite mer verkligt nu. Jag önskar bara att jag kunde känna mig lika motiverad för att leta eventuella utbildningar...
Den här helgen finns det inga ord för. Jag skulle vilja sudda ut hela helgen. Alla känslor som jag burit på under en ganska lång tid nu. Jag vill att du ska komma hem, för det känns som att du är den enda som jag kan berätta för utan att det låter dumt, fånigt och som att jag är mentalt störd. Det är så typiskt att du ska vara på andra sidan jordklotet. Det är så många jag saknar, så många jag aldrig träffar. Jag är så trött på mig själv och mitt eget sällskap och att jobbet är det enda som gör att jag träffar människor. Därför behöver jag att du kommer hem och ruskar om mig. Säger åt mig att skärpa mig. Ger mig en kram och får mig att inse att det inte är så farligt.
Det känns som att jag är ensam just nu, och den enda jag har är du, men du flyttar också till helgen och vad har jag kvar då? - bara jobb.
Förra helgen var i alla fall underbar. Den slår den här helgen med hästlängder. Vilken helg som helst skulle slå den här helgen med hästlängder. Johan bjöd mig på en underbar middag i Stockholm på Marie Lavaeu. Han snålade inte heller må jag säga. Det var helt underbart att få en hel helg med honom, med tanke på att det inte lär bli så mycket nu hädanefter. Bion var däremot en katastrof. Jag har aldrig förstått det där med att somna när man sitter i en biograf, men efter förra helgen... Jag förstår nu. Filmen var så tråkig att jag tittade mer på klockan och försökte klura ut hur lång tid det var kvar än vad jag faktiskt gjorde på bioduken.
Det har planerats lite resa under veckan med fröken Isacsson också. Vi lyckades klämma in lite kvalitetstid mellan våra hektiska scheman. Där mitt bara består av jobbjobbjobb. Jag har även kollat runt lite själv och det börjar väl kännas lite mer verkligt nu. Jag önskar bara att jag kunde känna mig lika motiverad för att leta eventuella utbildningar...
Den här helgen finns det inga ord för. Jag skulle vilja sudda ut hela helgen. Alla känslor som jag burit på under en ganska lång tid nu. Jag vill att du ska komma hem, för det känns som att du är den enda som jag kan berätta för utan att det låter dumt, fånigt och som att jag är mentalt störd. Det är så typiskt att du ska vara på andra sidan jordklotet. Det är så många jag saknar, så många jag aldrig träffar. Jag är så trött på mig själv och mitt eget sällskap och att jobbet är det enda som gör att jag träffar människor. Därför behöver jag att du kommer hem och ruskar om mig. Säger åt mig att skärpa mig. Ger mig en kram och får mig att inse att det inte är så farligt.
Det känns som att jag är ensam just nu, och den enda jag har är du, men du flyttar också till helgen och vad har jag kvar då? - bara jobb.
sms
sms-inlagg.
johan kommer aldrig mer fa valja film, det ar en sak som ar saker. jsg talar om hela situationen imorgon eller pa mandag. Eller en annan dag. Ni kanner ju mig, master bloggerskan! johans sang ar alldeles for mysig for stt ignorera sarskilt mycket langre, pa aterseende!
(Ursakta eventuella misstag i skapandet, har fortfarande inte fatt nagot bra hum om detta med sms-bloggning...)
.
Förlåt. Jag är hemsk, jag vet. Önskar att jag kunde skylla på jobb. Tyvärr ligger det inte riktigt till så. Jag har faktiskt prioriterat annat än bloggen. Nä, ve och fasa? Hur går det ihop?
Förra helgen var det maskeradfest på Hotellet med hela Gnesta kändes det som. Sara Larsson fyllde 20 år. Förade hemma hos Fredrik Bohman med Linda, Tamsi, Lukas och kusin Johan. Jag var utklädd till Indian och det är nog första gången som jag är förbannat nöjd med utklädnaden... Och så får jag inte en enda bild på det! Satans i mupparnas skymningar. Jag hängde mest med Garden under kvällen och som jag hade saknat honom. Jag hann även med en ofördelaktig lek med Fredrik. Det slutade med att jag kan sammanfatta kvällen mycket kort: Suveränt kul och grova minnesluckor.
Den senaste helgen spenderade jag i Linköping hos världens finaste syster och hennes gubbe Adam, the english man. Det blev en hel del svengelska under kvällen kan jag meddela, men jag tror att han förstod det mesta. Det var supermysigt och vi besökte pubar och en mongoliskbuffé. Suveränt gott och en suveränt mysig kväll!
Två suveräna helger med andra ord och jag har en känsla av kommande helg blir minst lika superb.
ordet för dagen verkar vara suverän, eftersom jag överanvänder det som aldrig förr.
Förra helgen var det maskeradfest på Hotellet med hela Gnesta kändes det som. Sara Larsson fyllde 20 år. Förade hemma hos Fredrik Bohman med Linda, Tamsi, Lukas och kusin Johan. Jag var utklädd till Indian och det är nog första gången som jag är förbannat nöjd med utklädnaden... Och så får jag inte en enda bild på det! Satans i mupparnas skymningar. Jag hängde mest med Garden under kvällen och som jag hade saknat honom. Jag hann även med en ofördelaktig lek med Fredrik. Det slutade med att jag kan sammanfatta kvällen mycket kort: Suveränt kul och grova minnesluckor.
Den senaste helgen spenderade jag i Linköping hos världens finaste syster och hennes gubbe Adam, the english man. Det blev en hel del svengelska under kvällen kan jag meddela, men jag tror att han förstod det mesta. Det var supermysigt och vi besökte pubar och en mongoliskbuffé. Suveränt gott och en suveränt mysig kväll!
Två suveräna helger med andra ord och jag har en känsla av kommande helg blir minst lika superb.
ordet för dagen verkar vara suverän, eftersom jag överanvänder det som aldrig förr.
.
Jag gillar verkligen att farmor, syster, pojkvän och mormor kom ihåg min namnsdag igår. MEN INTE MINA EGNA FÖRÄLDRAR! skällde lite på dem när jag kom hem, så sen kändes det bättre. Inte nog med det, utan när jag bjöd dem på bullarna som jag hade fått av farmor och farfar så svarar de bara: "ehm, vi har redan tagit en varsin..." Nej, nu jävlar! Nu är det krig!!
.
Nu är det faktiskt dags att gratta mig för jag har namnsdag idag! Det enda som är fel är att namnet är felstavat. De stavar det JennY i kalendern medan alla egentligen vet att det finaste sättet att stava är med IE och att sedan jag skriver så är ju bara ett sammanträffande. Eller?
Det har varit ganska lugn på dagis hela veckan. Alla är sjuka känns det som och imorgon kanske vi bara blir tre barn på vår avdelning. Det känns lite konstigt när jag precis började vänja mig vid att ha 15-16 små knattar springa omkring fötterna. Jag måste dessutom börja erkänna att jag kanske tycker om barn. Kanske. Har inte bestämt mig ännu. (men de är ju för söta ibland)
.
Saknar Japan ganska mycket just nu. Vet inte om det är för att jag saknar känslan, maten eller de tre underbara människor jag spenderade alla dygnets vakna timmar med i fyra veckor i sträck. Saknar vår lilla muppfamilj vi hade under den tiden.
Jag saknar min familj jag bodde hos under tolv dagar.
och shit vad jag saknar denna maträtt: Omu soba meshi!!!
Jag saknar min familj jag bodde hos under tolv dagar.
och shit vad jag saknar denna maträtt: Omu soba meshi!!!
.
Idag jobbade jag på dagis som vanligt, älskar faktiskt ungarna där. Just på det dagiset. Snälla, låt mig få fortsätta hela vintern! Efter det tog jag en promenad till Hälsohuset för ett pass spinning med mamma. Jag åkte hem och åt en tallrik pyttipanna och slängde mig sedan i duschen. Därefter lade jag mig på sängen och bara... satt. Jag stirrade upp i taket och bara låg där. Och tänkte egentligen på inget speciellt. Sen slog det mig att jag inte kunde ligga kvar där, jag måste ju göra någonting, någon nytta. Lika snabbt som den tanken kom, kom en annan tanke: Nej, varför ska jag göra någonting? Jag har ingenting speciellt att göra. Jag har inga måsten. Jag har inga läxor, ingen uppsats att skriva och inget prov att plugga till. Om jag vill så kan jag faktiskt bara ligga i sängen och stirra upp i taket, så jag gjorde det en liten stund till och njöt ännu mer.
.
Sitter och deppar när jag tittar på gamla bilder och ställer mig många frågor.
- Varför klippte jag av mig håret när jag hade så långt och fint hår? idioti var det.
- Varför tillät jag mig att bli såhär fet? En gång i tiden var jag fan vältränad. Där det en gång var muskler är det nu bara fett.
- Varför tar jag inte fler festbilder nu när jag har en bra kamera och festar mer? Har ju missat så många minnen på att inte föreviga dem genom ett fotografi...
- Varför kan inte jag få vara fotogenisk som alla andra tjejer? Där kanske vi har svaret på föregående fråga förresten.
Jag blir samtidigt deppad som jag blir taggad av att titta på gamla bilder. Nästa vecka är det äntligen dags för träning igen och efter att ha sett bilder på mig själv i bikini utan världens största bilringar har jag insett att det nog blir två timmar på springbandet och inte bara en på måndag. Som tur är börjar håret komma tillbaka och det är väl en positiv sak. På fest ska jag om en vecka, så får väl se till att föreviga lite minnen då. Ryck upp dig nu Jennie, kroppen du hade innan knäproblemen går att uppnå med lite motivation och jävlaranamma. och ganska mycket karaktär. Och det är där jag tappar greppet, för karaktär är nog något jag föddes utan.
- Varför klippte jag av mig håret när jag hade så långt och fint hår? idioti var det.
- Varför tillät jag mig att bli såhär fet? En gång i tiden var jag fan vältränad. Där det en gång var muskler är det nu bara fett.
- Varför tar jag inte fler festbilder nu när jag har en bra kamera och festar mer? Har ju missat så många minnen på att inte föreviga dem genom ett fotografi...
- Varför kan inte jag få vara fotogenisk som alla andra tjejer? Där kanske vi har svaret på föregående fråga förresten.
Jag blir samtidigt deppad som jag blir taggad av att titta på gamla bilder. Nästa vecka är det äntligen dags för träning igen och efter att ha sett bilder på mig själv i bikini utan världens största bilringar har jag insett att det nog blir två timmar på springbandet och inte bara en på måndag. Som tur är börjar håret komma tillbaka och det är väl en positiv sak. På fest ska jag om en vecka, så får väl se till att föreviga lite minnen då. Ryck upp dig nu Jennie, kroppen du hade innan knäproblemen går att uppnå med lite motivation och jävlaranamma. och ganska mycket karaktär. Och det är där jag tappar greppet, för karaktär är nog något jag föddes utan.
