Idag jobbade jag på dagis som vanligt, älskar faktiskt ungarna där. Just på det dagiset. Snälla, låt mig få fortsätta hela vintern! Efter det tog jag en promenad till Hälsohuset för ett pass spinning med mamma. Jag åkte hem och åt en tallrik pyttipanna och slängde mig sedan i duschen. Därefter lade jag mig på sängen och bara... satt. Jag stirrade upp i taket och bara låg där. Och tänkte egentligen på inget speciellt. Sen slog det mig att jag inte kunde ligga kvar där, jag måste ju göra någonting, någon nytta. Lika snabbt som den tanken kom, kom en annan tanke: Nej, varför ska jag göra någonting? Jag har ingenting speciellt att göra. Jag har inga måsten. Jag har inga läxor, ingen uppsats att skriva och inget prov att plugga till. Om jag vill så kan jag faktiskt bara ligga i sängen och stirra upp i taket, så jag gjorde det en liten stund till och njöt ännu mer.