Sitter och deppar när jag tittar på gamla bilder och ställer mig många frågor.
 - Varför klippte jag av mig håret när jag hade så långt och fint hår? idioti var det.
 - Varför tillät jag mig att bli såhär fet? En gång i tiden var jag fan vältränad. Där det en gång var muskler är det nu bara fett.
 - Varför tar jag inte fler festbilder nu när jag har en bra kamera och festar mer? Har ju missat så många minnen på att inte föreviga dem genom ett fotografi...
 - Varför kan inte jag få vara fotogenisk som alla andra tjejer? Där kanske vi har svaret på föregående fråga förresten.


Jag blir samtidigt deppad som jag blir taggad av att titta på gamla bilder. Nästa vecka är det äntligen dags för träning igen och efter att ha sett bilder på mig själv i bikini utan världens största bilringar har jag insett att det nog blir två timmar på springbandet och inte bara en på måndag. Som tur är börjar håret komma tillbaka och det är väl en positiv sak. På fest ska jag om en vecka, så får väl se till att föreviga lite minnen då. Ryck upp dig nu Jennie, kroppen du hade innan knäproblemen går att uppnå med lite motivation och jävlaranamma. och ganska mycket karaktär. Och det är där jag tappar greppet, för karaktär är nog något jag föddes utan.