det kanske är den enda utvägen för att skydda sig själv?

Jag förstår bara inte. Jag är hur trött som helst, men ändå vaknar jag av mig själv runt sju tiden... Jag vill sova mer än allt annat, men jag kan bara inte. Jag vaknar och kommer på allting jag måste göra, sedan kan jag inte somna om. Vad är det för fel på mig egentligen? Varför kan jag bara inte lära mig att släppa allt och ta dagen som den kommer? Carpe Diem för sjutton! Jag säger att jag vill leva efter det mottot, men jag kan aldrig ta mig så långt att jag faktiskt gör det. Nej, det är alltid något som kommer iväg för det, skolan, jobb, knäet. Någonting.

Och nu sitter jag här.. Kan faktiskt vara lite galen och göra något spontant, eftersom jag redan har gjort det jag skulle göra idag. Jag har en massa tid över, men gör jag något? Nej, jag sätter mig och stirrar in i väggen och låter tankarna vandra iväg till sådant jag verkligen inte borde lägga ner mer energi på. Jag börjar faktiskt tro att jag är ganska patetisk. Jag strävar efter något, sedan när jag sen kan få det - då vill jag inte ha det eller nöjer mig inte med det. What's up with that liksom?

jag försöker processa allting hela tiden. Allt som har hänt den senaste tiden och allt som kommer att hända i framtiden. Jag försöker lära mig att acceptera det. Jag tror att jag är på god väg nu och allt är tack vare dig. Utan dig skulle jag ligga i ett hål någonstans, efter att jag förgäves försökt begrava mig själv...

Sitter hemma hos Mr. Lenntorp och tittar ut på haglet. Det regnar något förskräckligt just nu. Ja, det står faktiskt som spön i backen, bokstavligt talat. Ni kanske undrar varför jag inte umgås med min pojkvän nu när jag väl har en liksom, men jag ska säga er en sak... Den där grabben kan det där med att vara seg i duschen. Hit kommer man för att få umgås med honom, men han kan bara inte lägga på ett kol. han vet inte hur man gör helt enkelt.  Han är till och med värre än en tjej och då är det fasen illa! Nu har han varit där inne i 20 minuter... Jag är inte ens inne i badrummet så länge när jag tar ett bad liksom. Vad sysslar grabben med? 

Jag är helt slut... skolan har verkligen sugit ur all min kraft denna vecka, och då gick jag ändå bara i skolan i tre dagar?! Haha, nu skickade muppen ett sms från badrummet, efter att jag gett honom 20 minuter på sig att göra sig klar (tyckte att det var generöst, dessutom behöver han lite tidspress för att inte vara där inne hela kvällen)... "kan vi inte skjuta lite på det? var tvungen att rengöra rakapparaten :( " suck... Men han är lite rolig allt. Lite, sa jag! 

Du ska bara veta vad han gjorde för mig häromdagen. När jag kom tillbaka från skolan efter operationen, som inte alls blev en ordentlig operation, hade han köpt tre rosor och en påse geléhallon som stod och väntade på mig i mitt skåp på morgonen. Chock är väl bara förnamnet. Min man är en riktig charmör! 

Nu blev det mycket förhållandesnack här känner jag, men jag vet inte... jag kanske blir påverkad av att jag faktiskt sitter i nördens stol. Anyway, I love him and you all know that.  

Det är över nu. det finns inget att göra. Inget som är ett bra alternativ i alla fall, inte om man ska lyssna på läkarna...

Ni säger att jag måste gaska upp mig och acceptera situationen. Kom tillbaks och säg det när Er dröm, det ni älskade mest att göra, har ryckts ur era händer. Då lyssnar jag, jag lovar. Ni tror att ni vet hur det känns, fast ni egentligen inte gör det. Det går inte att veta hur det känns. Du skulle aldrig säga till en cancersjuk att du vet hur han känner sig, säg då inte till mig hur jag ska känna eller inte känna. Ni vet inte förrän ni befinner i samma situation. Bara låt mig slicka mina egna sår ett tag. Låt mig deppa för jag orkar inte vara "stark" just nu. Jag orkar inte vara glad. Vad finns det att kämpa för, när allting går emot en? Ibland måste även jag få falla.

Just idag, orkar jag inte vara stark. Just idag orkar jag inte vara stark för min egen skull, hur ska jag då orka vara det för andra som kanske behöver det mer än jag?