Det är över nu. det finns inget att göra. Inget som är ett bra alternativ i alla fall, inte om man ska lyssna på läkarna...

Ni säger att jag måste gaska upp mig och acceptera situationen. Kom tillbaks och säg det när Er dröm, det ni älskade mest att göra, har ryckts ur era händer. Då lyssnar jag, jag lovar. Ni tror att ni vet hur det känns, fast ni egentligen inte gör det. Det går inte att veta hur det känns. Du skulle aldrig säga till en cancersjuk att du vet hur han känner sig, säg då inte till mig hur jag ska känna eller inte känna. Ni vet inte förrän ni befinner i samma situation. Bara låt mig slicka mina egna sår ett tag. Låt mig deppa för jag orkar inte vara "stark" just nu. Jag orkar inte vara glad. Vad finns det att kämpa för, när allting går emot en? Ibland måste även jag få falla.

Just idag, orkar jag inte vara stark. Just idag orkar jag inte vara stark för min egen skull, hur ska jag då orka vara det för andra som kanske behöver det mer än jag?