Nu har verkligen tiden rusat iväg. Jag har spenderat 1.5 år tillsammans med Johan. Hur kunde tiden bara gå så fort? Vart tog den vägen? Vad hände egentligen? Fina 1.5 år har det i alla fall varit och allt beror på honom.

Jag bara funderar och tänker hela tiden nu. tankarna snurrar och snurrar, jag velar hit och jag velar dit. Förtillfället har jag lust att gå under jord och inte göra ett skit åt någonting. Jag ångar mina val mest av allting just nu. Jag har jobbat som ett djur, väldigt ofta 12  timmar om dagen för att spara så mycket pengar som möjligt och komma dit jag vill, men ingenting blir av. Alla planer har ändras till nästan obetydliga. Jag ångrar mig väldigt mycket. Men samtidigt vet jag att jag vill.

Bara det inte blir som förra gången....