.
Hehe. gnällde på Elisa och sa att hon måste uppdatera sin blogg bättre... därför kände jag mig nu manad att skriva några rader. Min helg går att beskrivas på flera sätt: Galet rolig, bäst, underbar, fantastisk, mysig, fartfylld, tårfylld, perfekt.
Min helg började redan i torsdags. Japp, vi hade så himla lite barn på fredagen att de sa att jag kunde vara ledig. Ganska lägligt kom det också, med tanke på att jag hade haft världens sämsta vecka och jobbat sjukt mycket i två månader i sträck. En annan positiv sak var ju också att jag då kunde spendera hela helgen med världens finaste. Dock så blev det ändå inte riktigt så, eftersom vi på fredagen gick på Veronica Maggio och jag spenderade hela kvällen med en väldigt saknad fröken Kjellgren och massa härliga gnesta människor! Vi gick till 550 efter konserten och jag hade en väldigt lyckad utekväll. Alltså blev fredagen toppen, trots att den inte spenderades helt och hållet i kärlekens tecken!
Nu hoppade jag ju över torsdagen som bestod av IKEA IKEA IKEA. Jag älskar det, och jag vill bara flytta hemifrån på momangen så jag också kan få åka och shoppa nya saker. Det var typ allt från torsdagen eftersom Johan gjorde mig grymt besviken och inte ville köpa varken spegel eller tavlor - det vill säga, det roligaste jag vet att köpa.
Lördagen började som en riktig slappardag. Vi vaknade sent och åt frukost framför två disneyfilmer - Ringaren i Notredame och, min älsklingfilm som liten, Skönheten och odjuret. Däremot slutade vi med en liten utflykt med nästan hela familjen Lenntorp till Heron City. Jag, Johan och Patrik gick på Apornas Planet medan de andra gick på Tintin. Apornas Planet är faktiskt att rekommendera, det var verkligen inte bortkastade pengar.
Söndagen bjöd på en massa flytt. Skruva ner, packa in, åka, bära, packa upp, skruva ihop... Därefter var det väl lite jobbig stämmning. Jag vill inte att Johan ska flytta, men jag vill verkligen att han ska flytta. Ja, ni förstår väl varför det blev lite jobbigt. Jag och Johan var väldigt kramiga och mysiga sista kvällen tillsammans innan vi skulle skiljas åt för att inte veta när vi ses igen.
Jag struntar i att det finns folk som har det värre än mig. Som har längre "långdistansförhållanden" än vad jag och Johan har. Det gör inte mindre ont för det att han inte längre kommer att vara på bekvämt avstånd och att man inte längre kan spontanses. Det tröstar inte ens lite grann att det finns någon som har det jobbigare eller värre. Jag kommer att behöva tid att vänja mig, det vet jag. Däremot vet jag att vi kommer att klara det ändå, vi måste det, för ingen av oss vill ge upp och klarar andra det, ska fan vi göra det.
Min helg började redan i torsdags. Japp, vi hade så himla lite barn på fredagen att de sa att jag kunde vara ledig. Ganska lägligt kom det också, med tanke på att jag hade haft världens sämsta vecka och jobbat sjukt mycket i två månader i sträck. En annan positiv sak var ju också att jag då kunde spendera hela helgen med världens finaste. Dock så blev det ändå inte riktigt så, eftersom vi på fredagen gick på Veronica Maggio och jag spenderade hela kvällen med en väldigt saknad fröken Kjellgren och massa härliga gnesta människor! Vi gick till 550 efter konserten och jag hade en väldigt lyckad utekväll. Alltså blev fredagen toppen, trots att den inte spenderades helt och hållet i kärlekens tecken!
Nu hoppade jag ju över torsdagen som bestod av IKEA IKEA IKEA. Jag älskar det, och jag vill bara flytta hemifrån på momangen så jag också kan få åka och shoppa nya saker. Det var typ allt från torsdagen eftersom Johan gjorde mig grymt besviken och inte ville köpa varken spegel eller tavlor - det vill säga, det roligaste jag vet att köpa.
Lördagen började som en riktig slappardag. Vi vaknade sent och åt frukost framför två disneyfilmer - Ringaren i Notredame och, min älsklingfilm som liten, Skönheten och odjuret. Däremot slutade vi med en liten utflykt med nästan hela familjen Lenntorp till Heron City. Jag, Johan och Patrik gick på Apornas Planet medan de andra gick på Tintin. Apornas Planet är faktiskt att rekommendera, det var verkligen inte bortkastade pengar.
Söndagen bjöd på en massa flytt. Skruva ner, packa in, åka, bära, packa upp, skruva ihop... Därefter var det väl lite jobbig stämmning. Jag vill inte att Johan ska flytta, men jag vill verkligen att han ska flytta. Ja, ni förstår väl varför det blev lite jobbigt. Jag och Johan var väldigt kramiga och mysiga sista kvällen tillsammans innan vi skulle skiljas åt för att inte veta när vi ses igen.
Jag struntar i att det finns folk som har det värre än mig. Som har längre "långdistansförhållanden" än vad jag och Johan har. Det gör inte mindre ont för det att han inte längre kommer att vara på bekvämt avstånd och att man inte längre kan spontanses. Det tröstar inte ens lite grann att det finns någon som har det jobbigare eller värre. Jag kommer att behöva tid att vänja mig, det vet jag. Däremot vet jag att vi kommer att klara det ändå, vi måste det, för ingen av oss vill ge upp och klarar andra det, ska fan vi göra det.
Kommentarer
Trackback
