det känns som att det är nära nu. friheten. att kunna göra saker man tycker om utan dåligt samvete, för att man vet att en stor plugghög väntar på en där hemma. SNART ÄR DET SLUT!
Inte för att jag har någon ork att ta tag i det som är kvar. Min sista energi gjorde jag slut på igår. på nationella.
men ändå... snart !!

jag blir galen. jag bryr mig. bryr mig inte. jag vill, sen vill jag inte. kan man vara veligare än mig?! varför kan jag bara inte sluta tänka efter och bara köra liksom. Jag måste fan börja släppa på tyglarna lite tror jag, go crazy!
sluta tänka på andra och bara tänka på det jag mår bra av. Vem som får mig att må bra.
fast frågan återstår ändå... vill du?