Ibland ska man ha det. Det där flytet som förgyller ens dag. Det flytet hade jag idag.
 

Jag slog upp ögonen, redo att stänga dem igen. Jag ville verkligen inte gå till skolan idag, men jag masade mig dit i alla fall och genomled den första lektionen, japanska. Då kommer det. Det ljuvliga sms:et som säger att svensklektionen är I n s t ä l l d !! Jag skulle alltså kunna åka 11.37 tåget hem. Kan ni tänka er vilken enorm lycka och lättnad jag kände? Så jag struntar i lunchen för att kunna äta hemma. Att laga lite goda nudlar med kycklingsmak, var min tanke. Så kommer domen...

Tågen är försenade i över 40 minuter. Ville man bryta ihop eller ville man? Så jag, Isabelle, Sarah och Sandra ringde febrilt till alla för att kunna få skjuts hem från södertälje. NIssen i luckan sa att Gnestatåget inte skulle vänta på stockholmståget, och det skulle alltså betyda att vi skulle vara strandsatta i södertälje i två timmar. Vem vill det liksom? alla var irriterade och det mesta kändes hopplöst, men så kom tåget tillslut. När vi rullar in i Hamn, så står fortfarande gnestatåget kvar. Ibland förvånar SL mig! TACKTACKTACK.

Kände en enorm lättad igen. Nu fanns det bara ett problem kvar... Buseen. Den där eländiga bussen som aldrig väntar, men har man flyt så har man. Min favorit chaufför, ja favorit, har faktiskt haft honom som chaufför i hela mitt liv (i princip). Han väntade och jag är honom evigt tacksam, för nu har jag varit hemma i timmar och fått lite gjort (även om jag slumrade en stund också, shh).

Nu väntar jag och pappa på Farmor och Farfar som ska skjutsa oss ner till Ekeby. Det är bursdagsfest som man skulle säga på norska. Farbror LG fyller ännu äldre