snart. snart. snart. snart. snart. snart. SNART ÅKER JAG TILL GREKLAND!
varför längtar jag inte mer för? varför kan jag inte längre få den här resfebern jag fick som liten? är det ungefär som julafton, förlorar allt sin charm när man växer upp? Jag vet att jag kommer att få det bra och jag vet att jag kommer att njuta för fulla muggar, men jag sörjer ändå lite över att jag inte går och väntar på samma sätt på att få åka som jag gjorde för tio år sedan... Har jag verkligen blivit så imun mot detta? Har jag verkligen rest så pass mycket? kom igen, en liten pirrig känsla finns det väl någonstans där inne?

Nej.

Suck. jag blir så ledsen. Den är som bortblåst...


JAG SKA BLI BRUN! JAG SKA NJUTA! JAG SKA UMGÅS MED EN MYCKET GOD VÄN! JAG SKA DRICKA GOTT! JAG SKA ÄTA GOTT! JAG SKA BYGGA SANDSLOTT (man blir aldrig för gammal för detta)! JAG SKA VARA I GREKLAND OCH HA FULL FRIHET I TVÅ VECKOR. jag ska bort från Sverige, med regn var och varannan dag.

snälla snälla, låt det inte regna på Rhodos och Kos i två veckor i sträck nu bara för att jag skrev såhär. straffa mig inte för att jag verkligen njuter av att få komma härifrån.