Jag börjar verkligen fundera nu alltså... är min pappa riktigt riktig? Ni anar inte hur det är att bo med honom, han är så knäpp att man blir mörkrädd. Men på ett bra sätt.


Idag när pappa och jag sitter och äter middag, sitter vi som vanligt och smågnabbas. Mest över om vem som ska diska. jag vann, eftersom att jag lagade maten. Så pappa fick göra grovjobbet. Efter det luffsar han in i vardagsrummet (detta är även efter han har varit helt genom störd i köket) och så ser han soffan och utbrister:
"Heeej! nu är jag hemma igen soffan, har du saknat mig?"
Han gör sig till med en alltför ljus och gnällig röst när han ska agera soffan:
"åh, gud vad jag har saknat dig. Jag kände mig alldeles ensam här idag."
Pappa: "Det är ingen fara, nu är jag tillbaks och jag ska umgås med dig hela kvällen."
Soffan: "åh, tusen tack bäste rolf!"

Något i den här stilen löd deras konversation, eller ska jag säga pappas monolog? Jag satt bara ute i köket och skakade på huvudet. Ni kan väl förstå varför? 
Hur gammal är min pappa egentligen? 49 eller 10 ? knas... ♥