Fy fan vad jag är bra

Rätt och slätt, jag är bra. Jag känner mig faktiskt ganska positiv. Som omväxling. Den här terminen ska jag hålla modet uppe, det har jag bestämt mig för. (hoppas innerligt att det håller)
Nej, men ärligt. Jag känner mig ganska effektiv och det är bra. Jag brukar inte vara det... så ofta.

Jag vet vad det är som får mig på så bra humör och jag ber till han där uppe - om det nu finns någon sådan - att det håller i sig. Finns här, så lovar jag att jag ska le jämt.

Pappa och Mamma lämnar mig för att åka ut på en liten utflykt ikväll med F&F. Det är i sådana här stunder jag önskar att jag hade ett syskon till, när inte Limpa är hemma. Aja, det får bli jag och katterna då. Det kan vara ganska mysigt i sig om dem bara vill lägga sig ner och sluta leta bus...


Från Elisas överraskningmokkafjonggrej.
Jag tror att jag skulle ha varit ganska het på 80-talet faktiskt.. ohyes, come to mama!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0