Allt känns verkligen botten just nu. Jag vill inte fylla år. Jag vill inte kliva ur sängen imorgon. Jag vill inte plugga. Jag vill helt enkelt inte stressa. Jag orkar inte och jag orkar inte må såhär för något jag inte kan göra något åt. Jag hatar det. Därför är det så sablans skönt att följa OS. Att få se hur någon bara pressar sig själv till det yttersta för att nå sina drömmar. Hur svetten rinner och hur allt slit för någon verkligen har lönat sig. Det är så det ska vara, det är så jag vill ha det. Det skulle vara så jag vill leva. Om det gick. Men eftersom jag inte bär på någon jättetalang och mitt knä vägrar att samarbeta, får jag agera åskådare.
Ohboy, jag älskar idrott! Det finns fan inget roligare. Det spelar ingenroll vad det är, bara det går bra för svenskar. Jag har fan till och med suttit och tittat på Curling när det gick bra för svenskarna. Och jag ska tametusan kolla på Hockeyn också. Även fast alla hockeyregler står mig upp till halsen.

OS gör mig glad i allt detta. så, bra sagt.