Det är det jag och Elisa har startat nu. Henne knä är paj och mitt knä är nog paj. Jag vet dock inte eftersom att jag fortfarande inte har fått kommit till doktorn och röntga mig. Jag blir tokig. Jag säger som Elisa, jag hatar nyköping och jag ska stämma länstinget. absolut.
Verkligen alla stressar som djur inför ett arbete som ska in på torsdag. Jag har nog skrivit klart det, eller jag orkar inte sitta med det mer. Så det får helt enkelt bli som det blir. positivitet!

Mitt humör är värre än vanligt. Det går upp och ner, åt höger, åt vänster. Snart slår jag knut på mig själv. Vissa saker gör mig så fruktansvärt irriterad att jag har lust att skriva, medan andra saker och speciellt andra människor, får mig att vilja skratta livet ur mig. Tur att man har sådana människor i sin närhet. Jag tycker dock synd om dem, när dem måste stå ut med mitt humör. stackars. Jag vill att morgondagen ska vara slut nu, aldrig mer igen efter imorgon. aldrig mer.