Var uppenbarligen min favoritfilm när jag var liten. Mamma talade om det för mig idag, när vi skulle sätta oss och titta på den. Mamsen, Limpa och jag kände helt plötsligt bara ett starkt sug efter att krympa ner i soffan med en filt och mysa framför en disneyfilm. Lotten föll på Skönheten och odjuret. Det märktes att jag har tittat på filmen några gånger, då ljudet var helt paj och sprakade lite då och då.
Jag är helt förundrad över hur man kan rita så bra och verkligen fånga en känsla i ett tecknat ansikte som skaparna disney alltid tycks få. En sak som är säker är dock att det var bättre förr. Skönheten och odjuret tar alla andra filmer tusen gånger om. Odjuret knäcker!
Dessutom har filmen ett väldigt bra budskap som jag skulle önska att allt fler personer skulle ta till sig. Skönheten sitter inte på utsidan.
Det tåls att tänka på, då jag är så fruktansvärt trött på alla ytliga människor 

                         
                                     Jag kommer aldrig att växa ifrån tecknat. Mums!