det känns som att det är något svårt att hålla fast vid nu förtiden. Jag lyckas riktigt bra i början av dagen, tills jag kliver innanför dörren här hemma och brer ut alla mina läxböcker över sängen. Jag gör samma misstag varje gång. Varför vill jag se hur mycket jag har att göra? Jag måste vara planetens mest korkade person!
Satte mig dessutom med vår härliga inlämningsuppgift vi har fått i svenskan. Att analysera en dikt! Klockers liksom. Jag känner inte alls för att skriva den, då jag inte alls är poetisk av mig eller kan sätta mig in i dikten och verkligen "se" vad personen vill få fram genom att skriva den. Jag förstår bara inte! Hur svårt kan det vara att tala klarspårk? "jag älskar dig" "jag hatar dig" "jag vill inte leva längre, då jag känner mig ensam". Sådär, nu har jag analyserat typ varenda dikt i hela världen. åh, jag känner negativiteten komma krympande. Jävla dikt helvete

MEN, för att föra över tankarna åt mer positiva håll, så kan jag tala om att jag faktiskt räknar ner nu. Dock inte till lovet, även om det också ska bli väldigt skönt. Nej, anledningen till min nedräkning är helt klart resan! hela familjen + Vivvi drar till vårt älskade Anfi på gran canaria. Mitt andra hem!

SER NI INTE HUR FINT DET ÄR?! 

                                 
                                
                                
                                                                            jag är såld