Fy fabian vad jag är rädd när jag går hem från bussen om dagarna. Det är kolsvart och jag är livrädd för att bilarna ska köra över mig. Det värsta är raksträckan jag måste gå som ligger mellan två skogar.. Där kan vad som helst hoppa fram! Jag håller ett krampaktigt tag om mina nycklar, redo att hugga ner den som vågar sig på att skrämma mig...

Mitt humör börjar sakta men säkert återkomma. det vill säga att jag inte riktigt är lika ilsken av mig. Humöret steg faktiskt igår, när jag skrev klar den djävulska uppsatsen i svenskan! Har även packat klart inför resan. Eller packat klart och packat klart, det beror väl på hur man ser det. Hur som helst är jag väldigt glad!

gud vilka inteligenta inlägg jag skriver nu förtiden. Jag tycker synd om mina lärare som måste läsa mina uppsatser om dem ser ut såhär.

pappa hälsar också alla puckon som läser detta! (han tvingade mig att skriva detta)