Det är inte kul när skolarbetet gör att man får dåligt samvete. Jag läser om Miljökunskap i naturkunskapen och det slutar med att jag får jättedåligt samvete för nästan allt jag gör. Jag känner mig bortskämd, oansvarig och övergödd. Varje person äter i genomsnitt 800 kg per år. HALLÅ? Det är ju nästan ett helt ton. Jag blir mållös. Det är inte så konstigt att jag aldrig lyckas gå ner i vikt. Jag lovar att jag ligger över snittet också, så jag är alltså dömd att misslyckas med att bli snygg och smidigt tills semestern.
Idag när jag skulle laga mat, råkade jag koka för mycket makaroner och vi blev tvungna att slänga en massa och ja, ni har alldeles rätt. Jag fick otroligt dåligt samvete. Sedan fick jag reda på att jag är jätte omiljövänlig som åker buss till tåget. Så nu är jag väldigt kluven. Buss är bättre än bil, eftersom att den tar mer folk. Men samtidigt så släpper den ju ut lika mycket avgaser som en bil. Min fråga är alltså, hur ska jag ta mig till skolan? Boken föreslog att jag skulle gå eller ta cykeln, men jag är inte riktigt så sugen på att cykla två mil bara för att ta mig till och hem från skolan...
Jag är kluven. Jag vill vara miljövänlig, men jag vill inte ge upp saker för att vara det. Tänk bara om jag ska strunta i att köpa mandariner för att dem färdas över hela jordklotet? Vad ska jag då äta på förmiddagen och kvällen när magen kurrar?

Frågorna snurrar runt i skallen på mig. Nu ska jag ta och fundera över detta till två och en halv män, på TV:n som alltid står på stand-by läge och drar en massa onödig ström.