Det bästa på länge
Jag vet inte ens hur jag ska börja. Veckan har verkligen innehållit allt. Den var helt enkelt över förväntan.
Den började ganska lugn, men slutade i party! jag tror att jag sov totalt 12 timmar på tre dygn. Så roligt vi hade! Vi gick ut i Puerto rico och hittade världens party ställe, där man bokstavligen dansade på borden. Det lär väl så småningom komma bilder och då förstår ni nog vad jag pratar om..
Jag har träffat de mest underbara människorna och jag hoppas att allihoppa är människor man kommer att hålla kontakten med i framtiden också. Två grymt härliga svenskar, Tim och Frida. Bor inte allt för långt bort, så jag hoppas på ett kärt återseende! Norges tre snyggaste, raraste och trevligaste killar Lars, Jonas och Ole har jag fått nöjet att träffa. Sedan har vi ju godingen Daniel från England som inte alls såg ut som en engelsman. Om jag säger såhär; det var Happy happy hour hela tiden!
Det värsta är att vi inte blev så brund som vi hade hoppats. Vi köpte till och med sololja, och den gav resultatet zeeeero. grym besvikelse! Men vi dansade oss lyckliga igen.
Jag dansade nog lite för mycket, för helt plötsligt låg jag på golvet och mitt knä smärtade som aldrig förr. Knät svullnade upp på noll tid och där var festandet över för min del. Lars och Jonas var tvungna att bära ner mig till taxin och folk trodde att det berodde på att jag för för onykter så att jag inte kunde gå själv. Bara för att tala klarspråk, så var jag inte alls full när jag trillade! på lovar sant!
Nu är det bara att ringa doktorn och se vad som händer härnäst. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer att få sparka boll igen. Mitt hjärta värker över detta faktum.
Men jag kan ändå inte vara riktigt ledsen, för jag fick uppleva världens härligaste stunder!
minne för livet.
Nu vill jag bara träffa E och L <3
Jag saknar det redan
och jag önskar mig andra omständigheter.
ibland är livet orättvist.