är titeln på boken som jag nyligen, för ungefär en halvtimme sedan läste ut efter att jag har varit okontaktbar i dryga dygnet. 560 sidor är som bortblåsta och redan efter 40 sidor in i bocken grät jag som ett litet barn
     Jag bryr mig inte om hur töntigt det låter, jag älskar böckerna av Stephanie Meyer och de får mig att gråta varje gång jag läser dem. (tro mig, varje gång och jag har inte läst dem några gånger) Den som inte läser böckerna innan dem ser filmen begår ett stort misstag. Jag skojar verkligen inte. Då får tokfan som inte kan lyssna på mig, stå sitt kast. Ingenting går upp mot denna läsupplevelse, jisses.
     Mitt liv känns redan alldeles för grått och tråkigt, nu när jag har läst ut boken och fått vara delaktig i den magiska värld huvudkaraktärerna Isabella och Edward omges av. Mitt liv känns så vanligt, alldagligt och fullkomligt... tråkigt.

Ni anar inte hur skönt det är med ledighet, men jag kan fortfarande inte riktigt njuta av den och slappna av. Inte efter samtalet med min historialärare i tisdags. Det grämer mig fortfarande, mer än jag vill erkänna antar jag.
Jag måste sluta med dessa ouppnåliga krav på mig själv, men det är svårt. Jag antar att när man väl har satt sina mål, vill man inte precis sänka dem i första taget. Dumt drag av mig. Men å andra sidan är det bara upp till mig, det är bara jag som kan förverkliga dem.
Nu ska jag röra mig mot tv:n och begrunda mina framtida val och mål. slicka mina egna sår så att säga.