Håll mig nära dig...
Din mun är röd, så öppna den, men fråga ingenting
och blir du rädd så blunda hårt, Jag bär dig om du vill
Nordman har inte så tokiga låtar mina vänner. Jag har återigen fastnat för hans texter såhär 6 år efter förra Nordmans besattheten. Jag kan väl däremot medge att han inte har den vackraste rösten, eller har den rätta looken, det vill säga Måns Zelmerlöw look, men ändå, han har någonting som tilltalar mig. Han har en råbarkad karaktär som gör att man blir lite intresserad av att lyssna på hans musik. Ja, själva musiken är väl det som lockar mest. Ni har så rätt mina vänner!
En helt vanlid dag i skolan, me undantag från att vi inte hade en enda vettig lektion och fick bara reda på våra betyg. men utifrån det så. Jag har ännu inte fått reda på alla betyg än, men det kommer. dock kommer det aldrig komma upp på bloggen så att alla mina tusen läsare kan avundas mina höga betyg. (haha, you wish jempa!) Nej, jag var faktiskt lite arg efter ett visst betygsamtal, arg på mig själv. Arg på att jag egentligen inte kan glädjas åt betyget jag fick, utan alltid hittar något som skulle kunna vara bättre. Jag tror att mamma och pappa tappade mig när jag var liten eller något, för något fel måste det vara på mig? Det är ett mysterium jag antagligen kommer att få dras med hela mitt liv. Vem har gjort mig så tävlingsinriktad och med så oändligt höga krav på mig själv?
Jag måste även tillägga att jag är ruskigt avundsjuk på Johan Lennies i min klass, som helt enkelt knäcker varenda lärare. Jag har bett honom att ge åtminstone en bråkdel av sin hjärna till mig, men den snålefan verkar vilja behålla den helt för sig själv. Skärpning Lennies!
Från Nordman till skolan och Johan. Ja, tänk vad tankarna kan vandra iväg. Tusen tankar på en gång. Hjärnan är ändå en ganska häftig liten sak. (Ja, i mitt fall är den liten, okej?)