Volleyboll Proffset
Det är jag det. Jennie Marie Andersson, framtidens volleyboll proffs! Ni kan rada upp er på kö för autograf senare.
Som ni kanske märker har jag varit och spelat volleyboll, med fotbollslaget faktiskt. Det var vår sommar avslutning. Ja, det kanske är konstigt att spela volleyboll som avslutning när vi är ett fotbollslag, men vad kan jag säga? vi är konstiga!
För protokollet vill jag också bara nämna att mitt lag vann ALLA sina set förutom ett, så ja, jag ser mig faktiskt lite som ett proffs. Sedan att jag inte var speciellt delaktig och förstörde mer än hjälpte till, är en helt annan och mycket tråkig historia som ni säkerligen inte vill höra. För hur kul är det att höra när någon misslyckas?
Jag är verkligen på strålande humör, för jag är med i fotbollen igen. Jag är tillbaka på heltid liksom! Idag var det första gången på över ett år som jag tog upp bollen och jonglerade med den, utan att det gjorde ont. Jag kunde köra på riktigt. Jag ville nästan inte lägga ifrån mig bollen. Jag är bara så nöjd! Går mitt knä sönder nu igen, så vet jag inte var jag ska ta vägen. Då hugger jag nog av det och gräver ner det. japp, så får det bli!
Dagen bjöd på brännande sol, umgänge med Linda Kjellis, god mat, mormor och morfar, iskallt vatten och röda kroppar. Precis som en dag på sommarlovet ska vara helt enkelt. Min dag med Linda har varit hur mysig som helst, and I love her. hon är go liksom.
JAG ÄR GLAD! (om du har missat det)
Som ni kanske märker har jag varit och spelat volleyboll, med fotbollslaget faktiskt. Det var vår sommar avslutning. Ja, det kanske är konstigt att spela volleyboll som avslutning när vi är ett fotbollslag, men vad kan jag säga? vi är konstiga!
För protokollet vill jag också bara nämna att mitt lag vann ALLA sina set förutom ett, så ja, jag ser mig faktiskt lite som ett proffs. Sedan att jag inte var speciellt delaktig och förstörde mer än hjälpte till, är en helt annan och mycket tråkig historia som ni säkerligen inte vill höra. För hur kul är det att höra när någon misslyckas?
Jag är verkligen på strålande humör, för jag är med i fotbollen igen. Jag är tillbaka på heltid liksom! Idag var det första gången på över ett år som jag tog upp bollen och jonglerade med den, utan att det gjorde ont. Jag kunde köra på riktigt. Jag ville nästan inte lägga ifrån mig bollen. Jag är bara så nöjd! Går mitt knä sönder nu igen, så vet jag inte var jag ska ta vägen. Då hugger jag nog av det och gräver ner det. japp, så får det bli!
Dagen bjöd på brännande sol, umgänge med Linda Kjellis, god mat, mormor och morfar, iskallt vatten och röda kroppar. Precis som en dag på sommarlovet ska vara helt enkelt. Min dag med Linda har varit hur mysig som helst, and I love her. hon är go liksom.
JAG ÄR GLAD! (om du har missat det)
Kommentarer
Trackback
