And so the lion fell in love with the lamb
Elisa åkte precis hem från vårt lilla hus här ute på landet, efter att ha spenderat kvällen, natten och dagen med mig. Besöket blev perfekt eftersom det innehöll allt jag älskar; Elisa, fotboll, Grey's anatomy, twilight, kakor och en härligt uppfriskande promenad. Om Linda hade närvarat hade det varit pricken över i:et så att säga. Den lilla filuren får ju inte lov förrän imorgon, men sen jävlar!
Som sagt, kvällen innehöll allt jag älskar. Sverige vann över Malta med 4-0. Det tackade vi ju inte nej till efter katastrofen på råsunda som vi bara vill förtränga. Jag och Elisa spenderade, draktiskt nog kanske man kan säga, mesta av tiden med att prata om Twilight serien. Om Edward och Bella och hur vi önskar att någon sådan kille faktiskt skulle existera i verkligheten. Skulle en sådan kille, vampyr, man, hunk, ja kalla det vad du vill, existera i verkligheten skulle jag ha första tjing! Jag är ledsen tjejer. Det jag är mest glad över är att jag faktiskt har fått Elisa lika tokig i böckerna som jag själv är och att jag nu inte behöver känna mig ensam om att grina när jag läser den. Eller att vi båda två faktsikt inte riktigt kan släppa taget om boken förrän sisådär tre dagar senare. Att boken faktiskt upptar hela vårt liv och att ens eget liv känns så mycket alldagligare och tristare, efter att man har läst boken. VI vill helt enkelt ha en varsin Edward som kan svepa bort oss till sagoland! Ska det vara så svårt menar vi på? Ja, tyvärr. Edward existerar ju trots allt inte i verkligheten, men det hindrar en ju inte från att drömma och önsketänka.
Jag är glad att jag har Gyllinaren. Det är jag verkligen. Hon får mig att känna mig mindre som den nörd jag faktiskt är. Nu ska vi bara få Linda att falla för boken också, sen är nörd-trion fulländad!
L och E får mig helt enkelt alltid att LE, höhö
Som sagt, kvällen innehöll allt jag älskar. Sverige vann över Malta med 4-0. Det tackade vi ju inte nej till efter katastrofen på råsunda som vi bara vill förtränga. Jag och Elisa spenderade, draktiskt nog kanske man kan säga, mesta av tiden med att prata om Twilight serien. Om Edward och Bella och hur vi önskar att någon sådan kille faktiskt skulle existera i verkligheten. Skulle en sådan kille, vampyr, man, hunk, ja kalla det vad du vill, existera i verkligheten skulle jag ha första tjing! Jag är ledsen tjejer. Det jag är mest glad över är att jag faktiskt har fått Elisa lika tokig i böckerna som jag själv är och att jag nu inte behöver känna mig ensam om att grina när jag läser den. Eller att vi båda två faktsikt inte riktigt kan släppa taget om boken förrän sisådär tre dagar senare. Att boken faktiskt upptar hela vårt liv och att ens eget liv känns så mycket alldagligare och tristare, efter att man har läst boken. VI vill helt enkelt ha en varsin Edward som kan svepa bort oss till sagoland! Ska det vara så svårt menar vi på? Ja, tyvärr. Edward existerar ju trots allt inte i verkligheten, men det hindrar en ju inte från att drömma och önsketänka.
Jag är glad att jag har Gyllinaren. Det är jag verkligen. Hon får mig att känna mig mindre som den nörd jag faktiskt är. Nu ska vi bara få Linda att falla för boken också, sen är nörd-trion fulländad!
L och E får mig helt enkelt alltid att LE, höhö
Kommentarer
Trackback
