Biljetten är bokad och nu är det bara fem dagar kvar tills jag och kusin Louise våldgästar fartygsvägen 31 i Halmstad. Familjen Tandrup, här kommer vi! Det ska bli riktigt kul att åka ner faktiskt, även om jag tycker synd om farbror Håkan. Det blir inte lätt för honom att hålla ordning på tre tonårstjejer. Stackars Håkan! ... Vem försöker jag lura? Alla vi tre är ju som riktiga änglar, när det kommer till kritan. ( ja, i min blogg får man ljuga och överdriva)

Idag har jag varit jätteseg och bara varit hemma hela dagen. Njutit av solen, läst i solen och sovit i solen. Mycket sol har det varit och kroppen känner av det också. Det har dock varit väldigt tråkigt då jag inte haft en levande själ att prata med, förutom katterna, och hur vettiga är dem liksom? Faktiskt så var det riktigt skönt när familjen kom hem och åt. Även om dem inte var så pratglada så fick ändå jag göra mig hörd. Efter middagen började jag och Limpa spela racket och efter en stund kommer pappa ut med den gula nyckelknippan som jag vet alltför väl var den går - Fyrhjulingen! Jag frågar var han ska åka och undrar om jag får följa med. För en gångs skull säger han att det går bra och jag springer genast in och byter om och sätter på mig ett par vettiga skor. När jag kommer ut, färidig utrustad med hjäl och hela köret, sätter jag mig på fyrhjulingen full av förväntan. Jag ska åka fyrhjuling! Pappa kör ut ur garaget och jag vänder mig om " varför har han släpkärran på för?" jag blev lite fundersam och medan jag satt och funderade åkte pappa fram till ved högen, vände runt  och stannade. Han kliver av och jag förstår att han har lurat mig. Jag fick bara åka en tur på inte ens femton meter. Jag blev arg och hela familjen skrattade åt mig. Det var bara att börja hjälpa honom att trava in ved istället. den drummeln! Men det är inte slut än, nej jag fick min hämnd, så småningom. Efter att jag och mamma hade varit ute och övningskört skulle jag vattna blommorna, det var bara det att slangen inte ville samarbeta. Det fanns två hål i den och det sprutade åt alla håll. Pappa bytte ut slangen åt mig och jag började vattna. Det gick ganska bra ända tills pappa kom fram och försökte göra sig rolig. Han började klaga på mina vattningsmetoder och det var då det gick upp ett ljus för mig.. Jennie, slang, vatten och pappa. AHA! Jag vänder mig blixtsnabbt om och sprutar ner honom med vatten. Där fick han minsann tänkte jag! Men tro inte att det är slut än. Nej, tokfan gick in och hämtade en hink full med vatten för att göra en mot attack, så allting resulterade i att jag, dyngsur, jagade honom runt hela huset med vattenslangen i högsta hugg tills slangen inte räckte längre och pappa fick astma anfall.
Vilken tur att ingen gick förbi och fick se vilka vildar som faktiskt bor här uppe på kullen.