-

In promise of another tomorrow

Jag gråter och jag är samtidigt så jäkla arg. Jag sitter här och tittar på Michael Jacksons minnesstund på TV. Alla går fram till talarstolen och hyllar Michael Jackson till skyarna. De säger att han är den största underhållaren genom tiderna och att han är speciell. Samma människor som säger detta, försökte inte hjälpa honom när han hade det som svårast. När han satt inne på rättegång och anklagades för hemska saker. Det är skamligt och barbariskt! Dessa människor känns genomsura och falska. De kan stå upp för honom nu, efter hans död, men inte när han behövde det. Inte när han levde. Det var som kommentatorerna sade "Allt detta skulle Michael ha behövt när han var i livet." Jag håller absolut med. Han skulle verkligen ha behövt höra det. Den man som aldrig riktigt växte upp, den lilla pojke som aldrig tilläts vara just det, pojke. Jag sörjer över den stora stjärna som är borta, den enda artist jag faktiskt skulle vilja se. Min enda idol.

Samtidigt som jag tycker att det är grymt att sända en minnesstund, sitter jag ändå som fast klistrad framför tv:n och suger in vartenda ord som sägs. Alla fina saker och hela familjens ansiktsuttryck. Jag förargas över att se pappan sitta på sitt feta arsle och tugga tuggummi på sin sons minnesstund. Jag lider med mamman som måste genomgå detta och titta och höra på alla fina ord som sägs och se bilder på hennes älskade och bortgångna son. Jag skulle aldrig klara det. Aldrig.

2009-07-07 @ 21:50:03 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: fridelinen

allt var så hemskt, stort, fint, sorgligt och glatt på samma gång.. ååh vad jag grät

2009-07-07 @ 22:36:26
URL: http://fridelinen.blogg.se/

Postat av: Jennie

jag håller helt och hållet med dig. så vackert.

2009-07-08 @ 21:50:37
URL: http://justjenniie.blogg.se/

Trackback