De äventyrliga fem
Anledningen till min fyndiga rubrik är att Jag, Elisa, Linda, och deras två kompisar for (elisa uttryck) ut till Farstanäs för att tälta. Det hela började med att jag och Linda gjorde iordning alldeles för mycket pastasallad till oss alla... I vilket fall som helst tog vi oss ut mot Farstanäs - det ligger mellan Södertälje och Järna - och vi kånkade på väldigt mycket packning då vi hade både tält, mat, sovsäck och egna väskor med oss. När vi kliver av bussen vid Farstanäs skylten, blir vi varse om att vi har en ganska lång bit att gå för att komma fram till vårt mål. Jag, Elisa och Linda som drar och sliter och stönar och gnäller över alla tunga väskor. Linda och Elisa som försöker lifta med alla husvagns semestrande familjer. Jennie som går och skäms och fegar fem meter framför. Kan ni se det framför er? ohja, det är lika illa som det ser ut.
Väl på plats och genomsvettiga får vi reda på att man inte får tälta på området om man inte är över arton. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ibland suger det att vara sjutton och ett halvt! Det fanns inte så mycket att göra än att sätta sig och vänta in grabbarna som skulle komma med moppen. Hela äventyret slutade med att vi alla behövde gå tillbaka hela vägen som vi kommit ifrån och bli upphämtade av en snäll bror. Hela äventyret slutade till sist, pinsamt nog, på Pershagens IP och det var där vi slog upp tälten. Och nej, vi slog naturligtvis inte upp tälten på grusplan. Vi är väl inte dumma heller!
Kvällen slutade med att vi satt och spelade gitarr och sjöng för full hals ut i den mörka natten. En mysigkväll och ett härligt äventyr bjöds det på med ett härligt gäng. Jag gav upp vid halv tre och slocknade som om någon hade slagit mig med ett vedträ i skallen. De andra var däremot tappra och sov bara cirka timmen på natten och det fick dem betala för idag antar jag. Elisa och Linda som skulle jobba och allt. Ackackack.
De anskrämligt fula solglasögonen är inte mina, jag vill bara poängtera det.
höhö
mina små mumsiga packåsnor
Blomman jag har i håret kommer från två små pojkar som försökte få kontakt med oss alla tre när vi stod och väntade på bussen. Tillslut sprang dem förbi och slängde två blommor på oss och sa " dem här är till er" innan de sprang iväg fnittrandes. Ja, ibland har de små liven lite för höga tankar om själva. jag menar, hur många år yngre var dem? fyra?
Nej, dettta är inte bara en meningslös ego bild på mig. Även om den är jävligt het, så har den ett högre syfte.
Ser alla mannen bakom mig? han blev vår nya kompis. Han började asgrava åt oss när vi stod och spelade boll i väntan på bussen. Det var inte ett vanligt snällt skratt, utan det var ett ondskefullt gapskratt som man ser på tecknade filmer ni vet? och han skrattde ÅT oss. Sedan började han prata om att alla i Sverige är så torra, ( bara för att vi inte nappade på småpojkarnas försök att få kontakt och tyckte att de var mest patetiska) Han stod och prata en massa strunt vi inte förstod någonting av och vi hade svårt att hålla oss för skratt. Det var ganska komiskt tills han började prata om psykiskt sjuka personer och drog upp styckmord och arboga kvinnan, som om dessa personer fascinerade honom. Vi blev smått skraja och blev onödigt tacksamma när bussen kom. Han hade dessutom mage att skratta åt oss för att vi skulle tälta! Sicken lirare.
Väl på plats och genomsvettiga får vi reda på att man inte får tälta på området om man inte är över arton. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ibland suger det att vara sjutton och ett halvt! Det fanns inte så mycket att göra än att sätta sig och vänta in grabbarna som skulle komma med moppen. Hela äventyret slutade med att vi alla behövde gå tillbaka hela vägen som vi kommit ifrån och bli upphämtade av en snäll bror. Hela äventyret slutade till sist, pinsamt nog, på Pershagens IP och det var där vi slog upp tälten. Och nej, vi slog naturligtvis inte upp tälten på grusplan. Vi är väl inte dumma heller!
Kvällen slutade med att vi satt och spelade gitarr och sjöng för full hals ut i den mörka natten. En mysigkväll och ett härligt äventyr bjöds det på med ett härligt gäng. Jag gav upp vid halv tre och slocknade som om någon hade slagit mig med ett vedträ i skallen. De andra var däremot tappra och sov bara cirka timmen på natten och det fick dem betala för idag antar jag. Elisa och Linda som skulle jobba och allt. Ackackack.
De anskrämligt fula solglasögonen är inte mina, jag vill bara poängtera det.
höhö
mina små mumsiga packåsnor
Blomman jag har i håret kommer från två små pojkar som försökte få kontakt med oss alla tre när vi stod och väntade på bussen. Tillslut sprang dem förbi och slängde två blommor på oss och sa " dem här är till er" innan de sprang iväg fnittrandes. Ja, ibland har de små liven lite för höga tankar om själva. jag menar, hur många år yngre var dem? fyra?
Nej, dettta är inte bara en meningslös ego bild på mig. Även om den är jävligt het, så har den ett högre syfte.
Ser alla mannen bakom mig? han blev vår nya kompis. Han började asgrava åt oss när vi stod och spelade boll i väntan på bussen. Det var inte ett vanligt snällt skratt, utan det var ett ondskefullt gapskratt som man ser på tecknade filmer ni vet? och han skrattde ÅT oss. Sedan började han prata om att alla i Sverige är så torra, ( bara för att vi inte nappade på småpojkarnas försök att få kontakt och tyckte att de var mest patetiska) Han stod och prata en massa strunt vi inte förstod någonting av och vi hade svårt att hålla oss för skratt. Det var ganska komiskt tills han började prata om psykiskt sjuka personer och drog upp styckmord och arboga kvinnan, som om dessa personer fascinerade honom. Vi blev smått skraja och blev onödigt tacksamma när bussen kom. Han hade dessutom mage att skratta åt oss för att vi skulle tälta! Sicken lirare.
Kommentarer
Trackback
