Har ni fått den där känslan som gör att man tror att det är en annan dag än vad det egentligen är? Ah, precis. Den där jobbiga känslan som gör att man har lust att kväva sig med en kudde. Den upplevde jag idag när jag slog upp ögonen. Jag vaknade av klockan som vanligt kvart över sex, det var bara det att jag av någon vrickad anledning var tvärsäker på att det var lördag. Jag blev mycket nöjd över detta faktum, eftersom att jag nu hade ett guldläge att somna om. Klockan skulle inte få segra idag! Sedan när jag ligger där, slår blixten ner som från en klar himmel: DET ÄR JU BARA TISDAG! skriker det i huvudet på mig. Tisdag! Tisdag! Tisdag! pulserar det grymma ordet fram i takt med hjärtrytmen. Det var i detta läge jag ville kväva mig själv med kudden. Det var farligt nära.
Dessutom var bussen en hel halvtimme sen, vilket ledde till att jag missade tåget. Jag såg tåget sakta rulla iväg från stationen när jag kommer in med bussen. "NEJ!" tänker jag. Det är i sådana lägen blodet pulserar vilt i kroppen och hornen växer som ogräs ur pannan på en. det är makalöst.




                               så var vi tillbaks på ruta ett.