Linda är borta nu och jag kommer inte att hitta henne förrän om drygt 2 ½ månad. Jag trodde att detta skulle vara lätt, att jag inte skulle sakna henne förrän om två månader. Jag tror dock att det kommer lite tidigare. Det har aldrig varit mysigare, när Limpa kom upp och väckte mig imorse och sa hejdå. Jag tänkte inte så mycket på det för stunden, när jag hörde allihoppa pyssla omkring och tossa runt på tå på nedervåningen. Sedan kliver allihopp, Limpa, mamma och pappa, ut genom dörren för att åka till Arlanda och helt plötsligt var det dödstyst, och jag fick känslan av att såhär tyst kommer det att vara i 2 ½ månad nu. Känslan är egendomlig och lite skrämmande. Jag har aldrig varit utan linda. JAg har aldrig tänkt på hur beroende jag är av henne, jag menar vem ska nu hämta mig vid tåget - nästan varje dag - efter skolan? Pappa lär bli uppringd ganska många gånger, runt halv fem tiden har jag en stark känsla av.
Jag undrar över hur detta kommer att gå som sagt.



L-kusin kom hit igår, runt halv elva och vi tittade på film. Ice age 3. Den var ganska härlig och vi fick oss några skratt. Efter det låg vi ocvh pratade om allt mellan himmel och jord. Mysigt och hon har varit saknad. Skamligt att vi inte ses oftare när vi bor så nära. Skärpning!