...att man bor på landet. Den där härliga lukten av kobajs som slår emot en varje gång man kliver av bussen och varje gång man öppnar dörren, lurar stanken på andra sidan, redo att attackera mina stackars näsborrar. Jag kan inte ens kela med katterna längre, dom är förpestade och luktar rent ut sagt vedervärdigt! Att man ska behöva stå ut med detta... Men och andra sidan.... Lukten av kodynga kan ju bara betyda en sak... att sommaren snart är här!
Johan Lennis gjorde mig mycket glad idag när han poängterade att det snart bara är en månad kvar på detta läsår. Tänk er, en månad av hur många? nio? Tiden bara rinner iväg när man har roligt sägs det, men tydligen är det bevisat nu, den rinner iväg oavsett.
Dock är jag lite orolig för denna månad. Det är mycket som måste hinnas med, när det gäller skolan. Jag har en del ämnen att jobba upp för att nå det önskade betyg jag så gärna vill ha. Ni vet, jag och mina oändligt höga krav. Never satisfied liksom!
Kom förresten hem halv ett från skolan idag, för alla er som sitter och funderar på det. Det var mycket skönt, eftersom att jag, redan nu, är klar med allt mitt ihärdiga studerande för ikväll och jag då kan njuta av annat, som att skriva blogg till alla mina hundratals läsare. (man kan alltid drömma) Jag trodde att skriva blogg skulle vara busenkelt, och jättelätt att tjäna pengar på, men jag tror att jag får lägga den karriären på hyllan. Ni kanske undrar varför, jag vet. Jag har för några läsare! Ibland gör det ont när sanningen går upp för en.
Nej, ska ner och tjata lite på mamma om att övningsköra. Antagligen kommer jag inte få som jag vill, men ihärdighet vinner i längden har jag fått höra. Eller var det kanske ärlighet? Äh, vem vet, bra lät det i alla fall!

På Återseende mina vänner!
/ Jennie Andersson