Hurtful

Känner ni igen låten?
Erik hassle pumpar in mina öron och jag sitter här och njuter av söndagskvällen, för snart börjar mina favoritprogram. 
Jag vet att ni vet vilka det är!

Det blev ingen lugn hemma kväll igår, vilket var tanken. Jag träffade istället Mikkis och Robin för att gå en promenad, men det slutade upp med att vi tog Robins stora fula Epa Traktor in till Gnesta istället och jag sova hos dem.
Gnesta tröttnade vi ganska snart på, så vi ringde Mikkis bror David som kom och hämtade oss och vi tog en sväng med bilen. Dunkade väldigt hög musik och åkte aningen för fort för min smak, men Robin och Mikkis tycker att jag behöver lära mig det där. Och vet ni vad? efter ett tag njöt jag till och med av det. haha
Fart tror jag kommer att bli min nya grej, skulle inte det vara ganska häftigt?  Vi träffade i alla fall upp en massa människor och senare åkte vi hem till Davids lilla krypin och spelade kort, eller de andra spelade och jag kollade roat på. Kvällen var trevlig och det är alltid kul att träffa nytt folk, så tack för det M och R. Hoppas det blir fler sådana kvällar.

Idag har jag varit och tittat på fotboll, min vänner. Det är nu det börjar på riktigt, fotbollslivet. Tyvärr får jag ju inte ta så stor del av det än, men det är väl ändå en ganska viktig uppgift att fylla vattenflaskorna eller? Konny kom och tittade på matchen och han är grymt saknad av alla, men vi är samtidigt väldigt tacksamma för att Patrik har tagit över, då vi stod helt ensamma. Räddaren i nöden liksom. Behöver jag ens säga att jag saknar fotbollen? Nej, jag tror inte det va.
Jag saknar det så mycket att det gör ont i mig att bara få stå på sidan av och leka åskådare. Jag tror inte riktigt att jag kommer att fungera som människa förrän jag har kommit igång med fotbollen igen. Jag behöver känna mig riktigt utpumpad och sliten fysiskt. Just nu gör jag det bara psykiskt av allt detta helvetiska pluggande som jag utsätter mig själv för hela tiden, gah! Nej, fotbollen får gärna komma tillbaka till mitt liv inom kort, annars tror jag att jag kommer bli galen snart. Jag menar allvar, jag blir snart rädd för mig själv vissa dagar. Hur löjligt det än låter, så är nog hela den här grejen med fotboll mitt liv.


/ Jennie Andersson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0