tyvärr stämmer rubriken alldeles för bra, så att det nästan blir skrämmande. Vad vissa saker kan förändra människor.

Jag har kommit på att jag inte alls är samma person som jag var för ett år sedan, när jag började i skolan efter det långa sommarlovet. Mycket har hänt och mycket har förändrats. Kanske är jag en sämre person i vissas ögon, kanske en bättre i andras. Jag vet faktsikt inte mer än du, jag vet bara att jag inte kan ändra på den jag är och vad jag tror på.

En annan sak som har förändrats är att jag har blivit STENRÎK mina vänner! Ohja, pengarna bara rullar in. Om jag säger såhär; äntligen har mitt skadade knä betalat sig. Jag fick nämligen 5200 kronor från försäkringsbolaget igår. Hade dessutom råkat spara en massa pengar från mitt förra sommarjobb. Fråga mig inte hur det gick till, men jag och mamma kom underfund med detta fenomen för några dagar sedan. Jag tänkte bara att ni kanske ville veta det, jag menar, så att ni kan sitta och avundas mig nu när jag kan göra alla möjliga bravader och stojigheter. Tjolahopp liksom!
Äntligen är det påsklov också. Det känns ju sådär lagom härligt. Dock har jag typ ingenting att göra, eller det kanske jag har men jag orkar inte riktigt. Det som är komiskt i hela den här situationen är att jag har sett framemot lovet hur länge som helst och hade gjort upp en massa planer i mitt huvud, men alla har grusats på två röda sekunder. Och det är givietvis bara mitt eget fel, för att jag är så associal och tråkig en människa kan bli, när det väl kommer till kritan.  Du har mycket att ändra på under detta kommande lov, Jennie. det är bara att sätta igång.
Först och främst vill jag ta mig till gymnasiefesten på måndag, men har ingen att gå dit med och ingen skjuts hem typ. så ja, där grusades dem drömmarna också. Men vad ska man göra liksom, när ens syster drar i väg på studentkryssningar hit och dit och antagligen inte kommer att vara så pigg på att hämta sin kära lilla syster mitt i natten på en måndag?
Vad gör jag inne egentligen? åh, fyskäms Jennie som sitter inne i detta otroligt fina väder. Jag ska se om jag vågar mig ut, eller om pappa kommer att attackera mig med en kratta i högsta hugg. Jag ber till gudarna att så inte kommer att vara fallet, har redan tillräckligt mycket träningsvärk och vill gärna slippa ha det i armarna också.

/ Jennie Andersson