Det känns faktiskt helt okej. Nej, det känns mer än okej. Det känns helt jävla underbart. Jag har äntligen ett liv igen. Jag har, nästan, bränt upp alla mina skolböcker. (Kunde inte genomföra detta i praktiken, så fick fantisera lite)

Jag jobbar på Konsum som vanligt och har även fått jobb som vikarie på dagis, därför hoppas jag nu på att lite stålar ska börja rulla in. Hösten är ganska så oviss, men det gör ingenting för stunden. Jag har ett mål och det är att komma ifrån Björnlunda på ett eller annat sätt. Om det krävs att jag kräver mig fram till andra sidan jorden, so be it. Sällskapet är också oklart, men jag tjatar på en viss gnesta-tjej (eller tjejer kanske?) att följa med mig.


Imorgon bär det av till Halmstad. Äntligen. Som jag har längtat! Förhoppningsvis kanske I-kusinen då kan tänka sig att ställa upp på att ändra min förskräckliga bakgrund till något lite flashigare... Ska jag försöka med detta nu när jag har tiden och orken, är det väl lika bra att gå all in, eller?